I samband med förra årets VR Bloggawards konstaterade Spark i Baken-Terese att det inte fanns en träningskategori då heller men att vi kanske skulle dra igång en egen utmärkelse. Jag uppmärksammade det och mailade henne och undrade om hon menade allvar med vad hon skrev i sitt inlägg. Jag hade nämligen ägnat rätt många tankar åt det där med bloggawards för träningsbloggare men skrev i mitt mail att jag inte var säker på vem som var den mest strategiska mediepartnern. I mailkonversationen bestämde vi oss för att slå våra kloka huvuden ihop och utveckla idén tills dess att Terese skulle träffa Fitness Magazine lite senare.
I november 2009 efterfrågade Fitness Magazine läsaridéer om vad vi ville ha med i tidningen. I samband med att jag skickade in ett gäng idéer på vad jag ville läsa om (bl.a. mer framtidsspaningar, crossfitträningsprogram, mer information och förslag på periodisering och överträning) skrev jag såhär:
Jag och Terese Alvén har under en tid pratat om att det borde finnas ett bloggpris inom just träningsbloggsnischen. Det är en nisch riktigt engagerade bloggare med lika engagerade läsargrupper som faller bort vid de stora prisgalorna. Vi vill helst göra detta i samband med en tidning, och helst i samband med ett event (typ ert konvent och Allt för Hälsanmässan). Det skulle stärka bandet mellan er och träningsbloggarna, och samtidigt skulle priset få en kvalitetssäkring och en bra grogrund.
Redaktionen på Fitness är alla väldigt trevliga och jag fick svar från chefredaktören Marie:
Idén om ett pris till årets träningsbloggare är ju superbra – den ska jag dra med cheferna redan idag! Och det bästa vore förstås att tillkännage detta på Best of the Best.
Jag mailade Terese och skrev att jag berättat för Fitness om vår idé:
Jag mailade Marie igår en massa grejer dels inför läsarnumret och så lite annat. Och så hintade jag om att du och jag hade en idé om träningsbloggpris och hon tyckte det lät intressant. Så om du träffar henne någon gång snart så får du gärna prata med henne om det också. Hoppas du inte tog illa upp att jag framförde idén (var noga med att nämna ditt namn också så att det absolut inte skulle låta som om det bara var min idé). Kram på dig!
Terese träffade förmodligen Fitness någon gång efter det. För nu är priset om ”Årets träningsblogg” här med Fitness och Spark i baken som avsändare. Att Cosmopolitan delade ut priset förra året var rena skämtet. Missförstå mig inte nu – för priset är inget skämt. Men avsändaren? Hur mycket delaktighet har Cosmopolitan någonsin haft i träningsbloggvärlden?
Priset kommer att delas ut på konventet Best of the best i samband med Allt för hälsan-mässan. En sådan fantastisk idé kan ju fler än jag ha kommit på – för ärligt talat så är den idén inte sprungen ur någon slags rocket science. Samtidigt finns det fler saker som har med träningsbloggar, företag och marknadsföring att göra som inte heller är rocket science och som väldigt få företag kommer på ändå.
Jag är inte bitter över att Fitness och Spark i baken arrangerar utmärkelsen Årets Träningsblogg tillsammans men ibland, när jag tillåter mig det, så är jag lite besviken över att jag inget fick veta. Jag tycker att det hade varit schysst.
Överhuvudtaget så är jag lite i ett annat state of mind nu jämför med förut. Jag skriver den här bloggen med ett syfte som ligger lite ”beyond” att bli årets träningsblogg. Antalet läsare är inte det primära. Jag får mina bloggkickar från annat håll. Det är svårt att beskriva men Into the wild-Freddys inlägg om hennes upplevelse på Swiss Alpine Marathon sammanfattar liknelsen otroligt bra (i Freddys fall – löpning, i mitt fall – bloggande eller… tja – allt):
”Jag brukar ofta tjata om det här med att man ska köra sitt eget race, be your own athlete och allt det där, men det är jäkligt lätt att själv falla in i prestationstänket och mäta upplevelsen i form av sluttider och upplevd kämpaglöd. Men varför då liksom, och det kändes så ohyggligt befriande att verkligen inte sätta den minsta press på påkarna. För mig kommer Swiss Alpine 2010 för alltid vara en nyckelupplevelse om hur jag vill springa, hur jag vill känna. Jag tränar ju för att bli stark, för äventyret.
För det vet vi ju egentligen alla, löpning är alldeles för vackert för att reduceras till att komma en viss sträcka på kortast möjliga tid, löpning är så mycket mer än så, och definitivt more than a race.”
Sara, du har en jättechans att kamma hem priset tror jag, du skriver på ett vis som jag tror tilltalar många! På så vis är det ju bra att inte stå som avsändare, då hade du ju varit utom tävlan, även om jag kan förstå att du känner dig lite trampad på tassen eftersom du ej lyfts fram för dina idéer.
Personligen tycker jag det är roligt med ett initiativ som detta eftersom det uppmärksammar träningsbloggande i allmänhet. Det är svårt att tävla i bloggande, vad vinner man på? Flest inlägg? Ihärdiga läsare som går in och röstar många gånger? Bäst innehåll? Flest läsare? Flest antal minuter personer surfar runt på sidan?
Kanske borde data från google analytics tas med i bedömningen för att den skulle kunna göras så rättvis som möjligt, där syns klart och tydligt om en blogg är poppis enbart för att den har många läsare som klickar in av en slump, om bloggen har många återkommande läsare osv. En jury vore kanske bra också.
Det finns också en sponsor till tävlingen, har den någon talan? Då vinner kanske den som bloggar mest och bäst om dennes produkter? Haha.. Hur som helst, blogga på om din träning som du gör så ska du se att du är en stark kandidat till trofén! Hejja dig!
Tack för din kommentar Marie. Jag menade inte att jag ville stå som avsändare – däremot föväntade jag mig någon slags information om vad som var på gång, särskilt eftersom du och jag haft en mailkonversation om detta där din respons var att idéen var så intressant att du skulle ta det med dina kollegor samt att jag och Terese haft en dialog om detta (innan mitt mail till dig).
Många tänkvärda kommentarer om Årets träningsblogg, bloggpris i allmänhet samt idéer och deras förverkligande.
Själv känner jag mig som nybörjare i bloggosfären, vi har förvisso haft en redaktionsblogg i ett par år snart – men först i samband med Blogger Bootcamp i våras tog jag mig tid att verkligen läsa alla sköna träningsbloggar som poppat upp de senaste åren. Numera följer jag en hel drös bloggar, och inspireras både när det gäller min egen träning och mitt jobb som chefredaktör på Fitness Magazine.
Men ibland inser jag att jag inte till fullo förstår det här med bloggande. Det känns konstigt att se min egen privata mejlkorrespondens bloggas upp för allmän beskådan, utan att jag fått chansen att prata igenom problemet på tu man hand.
Jag tycker att vi brukar ha en jättebra dialog, Sara, och jag inspireras ofta av dina idéer och synpunkter. Jag minns att jag läste och gillade ditt tips om att anordna ett bloggpris, och det följdes av flera uppmaningar från andra träningsbloggare att Fitness ”borde belöna Årets träningsbloggare, som ett sätt att uppmärksamma denna åsidosatta bloggrupp”.
När Terese Alfvén kom med förslag på ett konkret upplägg och en arbetsfördelning som kändes rimlig för oss, bestämde vi oss för att satsa lite energi på detta. Jag är förmodligen naiv här, men min tanke var nog att hon och vi tog på oss att göra detta jobb för träningsbloggarnas och bloggläsarnas skull. Att du, Sara, eller någon annan för den delen, också hade velat vara med och jobba för detta – helt ideellt – var inget som slog mig. Så här i efterhand är jag ledsen att ditt namn försvann när vi började jobba med detta, det var verkligen inte vår mening.
Förmodligen kan man inte tävla i bloggande, lika lite som man kan tävla i musik eller skönhet. Och förmodligen kommer många bloggare och bloggläsare skandera att ”fel blogg vann” när vinnaren presenterats i november. Men vi tror ändå att ett årligt bloggpris kan vara positivt för träningsbloggandet som fenomen.
Tack för era kommentarer. Mitt inlägg var inte menat som ett tillfälle för personliga påhopp så jag uppskattar att ni respekterar detta. Jag skrev detta för att jag ville berätta hur det låg till. Och ja, visst har jag lärt mig ett och annat av händelsen och på det stora hela går jag inte och grämer mig över det. Årets träningsblogg är som sagt inte hela världen – men det har gett mig lärdomar som jag tar med mig till framtiden.
Finaste, en sak har jag lärt mig genom åren: som initiativrik idéspruta tvingas man se sig bestulen/förbigången/inte getts cred för/osv ganska ofta. Den mentala strategi jag själv valt för att överleva består i att tänka
1) jag är stolt att min idé var så bra att den förverkligades
2) jag är glad att andra tog tag i det så jag slapp göra det själv (= mindre jobb för mig => mer tid för fler idéer)
Träningsglädje.se är en trendsättare och fantastisk som blogg, ändå är du så mycket mer än en träningsbloggerska Sara. Men tänk på att de personer som inte spelar med helt sjyssta kort oftast inte är så mycket mer än just det. Deras verksamhet och varumärke på nätet är i princip begränsat till deras bloggar. Affärsmannaskap och den fairness ett sunt businesstänk för med sig är antagligen okända begrepp bland dessa personer, de är helt enkelt för rädda och osäkra om sitt istället för att fatta att det är ömsesidig generositet som skapar de största vinsterna, inte minst när det gäller cred och varumärke.
Kram!
Tråkigt när det blir sådär, jag hade nog också känt mig besviken om jag varit du. Men faktum kvarstår ju att din blogg är en av de mest läsvärda – alla kategorier!
Och tack för lilla kuvertet som låg och väntade på mig när jag kom hem, trevligt att mötas av annat än bara reklam och räkningar efter tre veckors bortavaro. Nu hoppas jag bara på vinst… 😉
Fina Sara. I love your creativity!
Lite snuvad på konfekten tycker jag du blivit, så bitterhet/besvikelse/förvåning det har du ju all rätt i världen att känna!
Jag tycker i allmänhet att blogg-awards är ganska meningslösa, inte enbart för träningsbloggare. Det är ju dem med mest läsare som vinner – inte dem som är bäst. En småbrud som bara skriver om kläder, killar och smink med drösvis av fjortisläsare kan ju slå en tänkvärd och begåvad bloggare med hästlängder. Så är det bara. Just därför som tävlingarna blir så ointressanta. Kvantitet slår kvalitet.
Jag har inte brytt mig om detta pris överhuvudtaget, inte bloggat om eller ”fört kampanj”. Däremot har jag nominerat DIG. Jag ”skummar” igenom massvis av bloggar varje dag med din tillhör de fåtal som jag verkligen läser. Du är ett russin i min fullkornskaka!
Sandlåda?
Självgoda människor?
Vilket bloggscoop. Nu förstår jag varför du inte skrivit något om tävlingen…
Som flera innan mig har skrivit så har även jag nominerat dig. Det känns helt självklart, din blogg är den absolut bästa träningsbloggen, både till form och innehåll.
Man får känna vad som helst! Du har rätt att vara besviken hur det än är med sakfrågan.
Din blogg är toppen just för dina betraktelser av världen utifrån träningsglädjen.
Trist det där Sara, jag förstår verkligen hur du känner. Som du säger, det är inte hela världen, men det är aldrig kul att bli sviken, det svider mer än man vill erkänna ibland…
Jag tycker du är grym!
Det verkar ju konstigt att en blogg o tidningen står som avsändare för tävlingen. Men kanske är bloggvärlden som mycket annat ”en inre krets” som uppmärksammas.
Jag är inte med i bloggsvängen men läser två bloggar din o Äta Träna Kämpa. Ni har intressanta o sunda funderingar och man blir glad. Sedan bor jag i Halmstad:)
Bra att du har besökt Sia Glass nu jag skrev om det för ett tag sedan att jag jobbar där.
Kram på dig
DU är klok sara, vi behöver inga priser eller skyhöga läsartal – det som är det viktigaste för mig är att jag faktiskt kan göra skillnad, om än bara för en person, så har vi lyckats 🙂 Jag förstår din känsla, men vi har ju en liten idé på g…nu när jag blir lite mer ledig inför mammaledigheten så skall det planeras för fulla muggar *ler*..kram PT Sofia
Jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dessa priser. På ett sätt är det bra att de finns, de ger uppmärksamhet och man får lite credd för det man gör. Å andra sidan är jag totalt ointresserad av bloggpriser och röstar inte på någon alls. MEN, jag har full förståelse för om du känner dig lite bitter. Idéer som varit ens egna som helt plötsligt blir någon annans måste ju kännas en smula orättvist. Även om jag inte kommenterar din blogg så ofta så läser jag den varje dag och tycker att du är en stor inspirationskälla som väcker många tankar och idéer hos mig. Och du verkar inte direkt ligga på latsidan när det kommer till att utveckla, förnya och komma med nya idéer. En sak som jag skarpt gillar och blir påverkad av.
Tråkigt Sara, håller med Sofie angående att priset tycks ha väckt tävlingsinstinkten hos ett flertal. Det är som när man var yngre och kunde vinna ett pris om man rekryterade tillräckligt många vänner, jag, som tonåring, skickade massmail till hela min bekantskapskrets. Det skäms jag över som vuxen, men det här priset tycks ha tagit träningsbloggarna till samma nivå ala ”RÖSTA PÅ MIG!”
Sen håller jag med Annika, angående att det vore roligt att på något vis uppmärksamma de bloggare som kanske inte har så stor läsekrets redan, som inte raggar röster av sina läsare och så vidare.
Det positiva i kråksången är väl iaf att träningsbloggarna faktiskt får uppmärksamhet ändå. Och det är ju på tiden.
kram!
Jag tycker nog att det verkar lite märkligt att en träningsblogg OCH en tidning står som avsändare för den här tävlingen. Då är ju just den bloggen utom tävlan och det mot bakgrund att det antagligen är den bloggen som skulle varit med och fightats om segern.
Håller med dig om att det inte är hela (blogg)världen, men nog hade jag uppfattat tävlingen som mer seriös om endast Fitness Magazine stått som avsändare.
//Petra
Terese: Jag håller absolut med dig, när det gäller fikat. Men detta handlar inte om den fikastunden, du har ju läst mina mail eftersom du också svarat på dem och hur vi skulle gå vidare. Eftersom du läst dem vet du också om att jag var noga med att framhäva dig. Jag tycker inte vi behöver prata så mycket mer om detta. Life goes on. Det är trots allt bara ett träningsbloggpris, inte hela världen. Kram tillbaka och ha en bra dag!
Av mig får du priset ”Årets blogg” i alla kategorier. Som träningsblogg tycker jag att din blogg är lite mer inspirerande, roligare, smartare och mer variationsrik jämfört med övriga i startfältet. Läser din blogg dagligen med spänning!
Jättetrist att du uppfattar det så, och jag kan till viss del förstå varför, det kanske var lite oklart redan från början. Ber om ursäkt för det i sådana fall. Samtidigt tycker jag inte att jag har gjort något fel då de idéer som jag har haft har varit mina, sedan har du tänkt liknande på ditt håll. När vi satt och snackade om priset så hade jag ju redan tänkt på Best of the Best och Fitness som tänkbara partners. Under vår fika uppfattade jag det mer som en fika där vi pratade om priset och inte som ett möte inför ett kommande pris.
Jag träffar dig gärna och pratar mer om detta då det uppenbarligen har blivit en missuppfattning och det var aldrig min intention. Jag tänker inte föra något mer samtal i bloggen (förutom detta svar) då jag inte tycker det är relevant att ta konflikter inför alla när det är en privat missuppfattning.
Hoppas att du förstår hur jag menar. Kram på dig.
Usch, vad trist. Det är väl sånt som händer, både i verkliga livet och i bloggvärlden. Man blir besviken, kanske missförstådd, kanske avundsjuka eller rädsla spelar in. I det här fallet har jag ingen aning om det har med pengar (eller status) att göra också, vilket annars är en vanlig faktor för osämja.
Lite besviken gissar jag att du är trots allt eftersom du skriver inlägget. Undrar lite om du diskuterat detta med berörda personer innan – om det finns något att reda ut så brukar det vara bästa sättet 🙂 Om man vill lösa det… Therese på ett vänskapligt plan men Fitness magasin på ett proffesionellt plan.
Men kanske är det ur världen nu när du fått skriva av dig. Hoppas det, för jag tycker att du har rätt. Och jag tycker som många andra att du är självskriven som en av de bästa träningsbloggarna.
Avseende själva tävlingen så är jag glad över att det uppmärksammas att det överhuvudtaget finns träningsbloggar men för att det ska vara lönt att dela ut ett pris så skulle jag önska att någon mindre blogg fick komma fram i rampljuset. Nån som inte raggar läsare eller bryr sig så mycket om hur man framställs. De stora bloggarna har ju redan sin krets och ”alla” känner till dem. Skulle önska att juryn satte sig in i kategorin och kanske kunde ha flera underkategorier också. Med viktnedgång, största prestation eller mest inspirerande.
Ja, det går att skriva mycket om detta märker jag. Om man plockar russinen ur kakan så får ju iaf träningsbloggarna lite välförtjänst uppmärksamhet 🙂 (Oavsett vems idé det var…)
Det där låter faktiskt som riktigt dålig stil i mina öron.
Andra människors/bloggars/tidningars missunnsamhet eller slarv kommer dock aldrig kunna ändra på det faktum att Träningsglädje är en härlig och inspirerande blogg!
Muttrar irriterat och grymtar högljutt!
Så där får det faktiskt inte gå till om du frågar mig! Så det så!
Det är väl bara att inse att en del gör vad som helst för att dra åt sig uppmärksamhet, synas och få fler läsare. Tyvärr innebär det att de bloggarna kanske får fler läsare men bloggen i sig kanske inte är det minsta bra för det.
Trist.. Personligen är jag totalt ointresserad av priser och sånt. Och kanske är det så att OM det nu måste finnas tävlingar och priser i allt så är de oftast de bloggare som INTE postar inlägg på inlägg om att man ska rösta på dem som är de som jag tycker är de mest läsvärda.. Vet inte, jag blir bara väldigt anti all sån här ”vem är bäst”-hets och jag tycker det är tråkigt att många verkar skriva mer för andras skull och för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt snarare än för att man gillar själva skrivandet. Men det är jag och jag kanske är lite konservativ och dum 🙂
Vet inte vart jag vill komma med detta, det har ju kanske inte så mycket med ditt inlägg att göra 🙂 Men iaf så är din blogg beyond bloggpriser 🙂
Jag förstår dig till 100 %
Jag har tidigare förundrat mig över att du inte varit bland finalisterna i t.ex. Cosmopolitans utmärkelse. De som inte ser att din blogg är föregångare för oss alla andra är blinda. Tror att många med mig var ganska skeptiska till hur ”tävlingen” och röstningen gick till.
Jag har inga som helst ambitioner att vinna några bloggpriser, och har därför inte postat blogginlägg med rösta på mig, rösta på mig, rösta på mig! Det ska man tydligen göra. Dessutom ska man, har jag märkt, dessutom skicka ut mail till alla på kontaktlistan och snällt fråga om de kan nominera mig.
Inte konstigt att man tappar förtroende för vissa bloggar och bloggare. Sara – Träningsglädje brandet blir dock i mina ögon starkare för varje dag som går. Så tycker jag.
Åh! Inte kul! Lite bitterhet i sammanhanget är väl mänskligt?
du skriver att du inte är bitter- och det är bra, även om jag inte tror att någon skulle rynka på näsan om du verkade bitter, för du har all rätt att vara besviken! du är inte den första (men får vi hoppas på den sista?!) som känner sig snuvad på uppmärksamheten och tacket och del av den kaka de skrev receptet på. Jag känner igen känslan när jag vet hur det känt när nån klivit in och tagit en stor del av berömmet för något de definitivt inte var med och tog fram, varken idéer eller upplägg.
Rätt ska vara rätt så enkelt är det, och det är trist att se någon bli snuvad så…
När jag har bråttom och bara hinner kolla in en endaste blogg innan jag stänger datorn, då kollar jag in DIN. Du har sån bra blandning av egna resonemang, snacket som går i blogg- och/eller träningsvärlden, egen träning, privat lullull, matprat och reseskildringar. Allt med en positiv syn på livet. Jag gillar’e!
Hmmm… I had no idea… dåligt!
Sara,
så fort jag fick reda på tävlingen så gick jag in och nominerade dig.
Du har den bästa och mest motiverande träningsblogg alla kategorier!!!
Mm, jag har tyckt att det varit lite konstigt att du inte nämnt utmärkelsen tidigare men nu förstår jag varför. Och jag kan hålla med om att din blogg definitivt går ”beyond” begreppet träningsblogg. Som du själv har sagt någon gång så är känslan i Träningslädje numera Livsglädje och jag gillar det starkt. Det inspirerar och personligen så ger det mig mera att läsa det än alla de andra rena träningsbloggarna som har exploderat fram de senaste åren. (Fast jag måste ju erkänna att jag redan har nominerat dig till Årets Träningsblogg..)