I samband med förra årets VR Bloggawards konstaterade Spark i Baken-Terese att det inte fanns en träningskategori då heller men att vi kanske skulle dra igång en egen utmärkelse. Jag uppmärksammade det och mailade henne och undrade om hon menade allvar med vad hon skrev i sitt inlägg. Jag hade nämligen ägnat rätt många tankar åt det där med bloggawards för träningsbloggare men skrev i mitt mail att jag inte var säker på vem som var den mest strategiska mediepartnern. I mailkonversationen bestämde vi oss för att slå våra kloka huvuden ihop och utveckla idén tills dess att Terese skulle träffa Fitness Magazine lite senare.

I november 2009 efterfrågade Fitness Magazine läsaridéer om vad vi ville ha med i tidningen. I samband med att jag skickade in ett gäng idéer på vad jag ville läsa om (bl.a. mer framtidsspaningar, crossfitträningsprogram, mer information och förslag på periodisering och överträning) skrev jag såhär:

Jag och Terese Alvén har under en tid pratat om att det borde finnas ett bloggpris inom just träningsbloggsnischen. Det är en nisch riktigt engagerade bloggare med lika engagerade läsargrupper som faller bort vid de stora prisgalorna. Vi vill helst göra detta i samband med en tidning, och helst i samband med ett event (typ ert konvent och Allt för Hälsanmässan). Det skulle stärka bandet mellan er och träningsbloggarna, och samtidigt skulle priset få en kvalitetssäkring och en bra grogrund.

Redaktionen på Fitness är alla väldigt trevliga och jag fick svar från chefredaktören Marie:

Idén om ett pris till årets träningsbloggare är ju superbra – den ska jag dra med cheferna redan idag! Och det bästa vore förstås att tillkännage detta på Best of the Best.

Jag mailade Terese och skrev att jag berättat för Fitness om vår idé:

Jag mailade Marie igår en massa grejer dels inför läsarnumret och så lite annat. Och så hintade jag om att du och jag hade en idé om träningsbloggpris och hon tyckte det lät intressant. Så om du träffar henne någon gång snart så får du gärna prata med henne om det också. Hoppas du inte tog illa upp att jag framförde idén (var noga med att nämna ditt namn också så att det absolut inte skulle låta som om det bara var min idé). Kram på dig!

Terese träffade förmodligen Fitness någon gång efter det. För nu är priset om ”Årets träningsblogg” här med Fitness och Spark i baken som avsändare. Att Cosmopolitan delade ut priset förra året var rena skämtet. Missförstå mig inte nu – för priset är inget skämt. Men avsändaren? Hur mycket delaktighet har Cosmopolitan någonsin haft i träningsbloggvärlden?

Priset kommer att delas ut på konventet Best of the best i samband med Allt för hälsan-mässan. En sådan fantastisk idé kan ju fler än jag ha kommit på – för ärligt talat så är den idén inte sprungen ur någon slags rocket science. Samtidigt finns det fler saker som har med träningsbloggar, företag och marknadsföring att göra som inte heller är rocket science och som väldigt få företag kommer på ändå.

Jag är inte bitter över att Fitness och Spark i baken arrangerar utmärkelsen Årets Träningsblogg tillsammans men ibland, när jag tillåter mig det, så är jag lite besviken över att jag inget fick veta. Jag tycker att det hade varit schysst.

Överhuvudtaget så är jag lite i ett annat state of mind nu jämför med förut. Jag skriver den här bloggen med ett syfte som ligger lite ”beyond” att bli årets träningsblogg. Antalet läsare är inte det primära. Jag får mina bloggkickar från annat håll. Det är svårt att beskriva men Into the wild-Freddys inlägg om hennes upplevelse på Swiss Alpine Marathon sammanfattar liknelsen otroligt bra (i Freddys fall – löpning, i mitt fall – bloggande eller… tja – allt):

”Jag brukar ofta tjata om det här med att man ska köra sitt eget race, be your own athlete och allt det där, men det är jäkligt lätt att själv falla in i prestationstänket och mäta upplevelsen i form av sluttider och upplevd kämpaglöd. Men varför då liksom, och det kändes så ohyggligt befriande att verkligen inte sätta den minsta press på påkarna. För mig kommer Swiss Alpine 2010 för alltid vara en nyckelupplevelse om hur jag vill springa, hur jag vill känna. Jag tränar ju för att bli stark, för äventyret.

För det vet vi ju egentligen alla, löpning är alldeles för vackert för att reduceras till att komma en viss sträcka på kortast möjliga tid, löpning är så mycket mer än så, och definitivt more than a race.”