Stora delar av mitt liv finns i 2 böcker. Först och främst almanackan – här står allt. Allt jag ska göra och komma ihåg. Har jag inte den har jag ingenting. Eller jo, det har jag ju – men jag minns det inte.
De andra bitarna i mitt liv finns i en vacker anteckningsbok jag köpte i en lanthandel ute på vischan. Träning genererar tankar. Många tankar! Det känns bra att skriva ner dem. Tankarna genererar samband och det blir lättare att förstå, men också komma ihåg, att när jag känner ”a” så beror det kanske på ”c” eller ”e” och det behöver inte vara nuvarande händelser som påverkat ens liv utan något som kanske hänt för länge länge sedan. I huvudet blir tankarna lätt lite snurriga och det finns risk för att jag tappar bort mig – men nedskrivet blir alla orden och tankarna mer strukturerade.
Jag misstänker att mycket jag skriver ner i min bok är frågor och tankar som jag delar med otroligt många – men som man aldrig pratar om. Denna blogg är inget forum för att prata om dem heller. Men det är en bra start att skriva ner dem och en bra start att faktiskt kanske börja förstå sig själv.
Jag är likadan…skriver, läser…och reflekterar. Min dagbok från min vandring har jag dock inte ”vågat” öppna än, jag vet inte vad som möter mig där. Skrev ner ALLT som korsade mitt huvud, och jag har ingen aning om vad det var. Ska läsa den när jag verkligen har tid att reflektera på riktigt…sparar den en stund.
Fortsätt skriva Sara, det är helande. Kram på dig!
Har ocksa en private and confidential bok. Den är toppen! Där finns massa skit, men ocksa massor superviktiga och revoultionerande tankar. Den fick faktiskt ett eget blogginlägg förra veckan – en toppen bok med andra ord 🙂 som sagt, allt platsar inte i bloggar / almenackan
Vad lustigt! För ett par dagar sedan kom jag fram till att jag måste köpa en bok där jag skriver ner saker jag tänker som känns viktiga att spara. en idébok och en livetbok. jag hade tänkt köpa den igår men hann aldrig med det, idag däremot ska boken inhandlas!
Att vrida och vända på sina tankar är ett sätt att utvecklas som person. Och det behöver verkligen inte betyda att man inte lever i och uppskattar nuet. Själv brukar jag skriva ner tankar när det känns som om de är ”för många”. Blir liksom stressad över att tankarna slingrar sig kors och tvärs. Nedskrivna är de tydliga och jag blir lugn.
Nu har jag ätit frukost och tänkt lite… var inte klar ovan. Jag tror att en del människor behöver se samband och gillar att förstå bakomliggande orsaker/anledningar. Jag fungerar så – både i jobb och privatliv. Därför är det viktigt för mig att sätta ord på saker och ting.
Jag gör detsamma. Tror många människor behåller många tankar och känslor inom sig och tänker ”Jag ska skriva en bok någon gång”.
Att prata och berätta om det som fladdrar runt i huvudet gör en ”sårbar” – man ger liksom en del av sig själv – jag tror att du har helt rätt att många tänker likadant men att vi inte tar upp det till ytan. Skulle gärna se en djup/filosofisk blogg med plats för knasiga, ytliga tankar.
Du är en fantastisk människa Sara – ville bara säga det 🙂
Fast att skriva ner i boken och fundera betyder inte att jag inte accepterar livet. Jag skulle säga att jag verkligen accepterar livet genom att skriva ner tankar och funderingar – och dels accepterar mina tankar, men kanske också förhoppningsvis förstår dem. Det är som en terapibok ungefär.
Annars kan ett bra sätt vara att inte skriva ner och inte komma ihåg och bara acceptera att livet är som det är och leva i nuet.
http://reneebreig.wordpress.com/2008/09/16/vipassana-att-tamja-sitt-sinne-2/
🙂