Det bästa sättet att gå ner i vikt är att träna. Och då snackar jag inte om att bränna kalorier. Jag kanske är lite konstig – men när jag tränar blir jag så sjukt ohungrig! Att äta känns som det jobbigaste som finns. Mycket jobbigare än sista spinningintervallen eller de två sista repsen.

Jag tror att KarinTri håller med mitt påstående till rubrik. Visserligen vet jag inte hur hennes hunger påverkas av träningen – för det har vi nog aldrig pratat om – men däremot vet jag att hon som iron man-triathlet tränar så långa pass att hon liksom tränar förbi måltiderna. Och det är ju också ett sätt att gå ner i vikt (om man nu vill det).

Jag planerade för trerätters på hemmaplan ikväll med klassisk toast skagen, asiatisk wok till varmrätt och ”nyttig” gino till efterrätt. Men det där skulle jag aldrig orka sätta i mig nu. Efter att ha kört crosstraineruppvärmning, ben- och magstyrka och sedan ett spinningpass skulle jag helst vilja ha maten injicerad på något sätt.

Det där är mönster som följt mig ganska länge. När jag tränat långa pass (ultralöpning eller ultralångt längdskidpass) så har jag aldrig orkat äta. Förut har jag därför fått i mig för lite energi – eftersom jag inte orkat äta det jag duktigt haft med mig. Men jag har lärt mig och brukar numer ha med mig mycket drickbart (pucko är favoriten).

Jag funderar en del på varför det är såhär. Varför går det bra att dricka min måltid (hello smoothie!) medan det vänder sig i magen vid tanken på att äta maten?

På väg till gymmet!