Frustration är farligt. Jag vet mycket väl som händer när jag blir frustrerad. Känslorna tar över mig och äter upp mig inifrån. Helt i onödan egentligen, för livet stannar inte bara för att en grej i min tillvaro är problematisk. Men hur mycket jag aktivt försöker påminna mig om detta så går stresspåslagen på högvarv.
Idag ledde frustrationen in mig på 7 Eleven och jag köpte en påse godis. Jag är egentligen ingen godisråtta och har sällan godiscravings. Jag var fullt medveten om varför jag gick in på 7 Eleven. Fullt medveten om varför jag plockade i godisbitar. För frustrationens skull! Och för att det skulle vara något slags frustrationsstraff. För jag vet ju att det min frustration inte leder någon vart!
Nu i efterhand låter det där både knäppt och ologiskt och framförallt måste jag göra något åt mitt frustrationsproblem. Jag kan ju inte förgås varje gång jag blir frustrerad.Oturliga saker händer mig alldeles för ofta för det. Men det är ju det där med bilen på BMW-verkstan i Solna och att de aldrig kan ge ett svar på när den är klar. Det spelar inte så stor roll om den är klar på måndag nästa vecka eller om 3 veckor – då vet jag ju. Men när jag får svaret ”kanske i eftermiddag” så lever jag i ovisshet (eftersom jag väntar på att åka hem) och jag gör mig inte särskilt bra i ovisshet. Och så var det Telenor. Och så går jag och är frustrerad över mina föräldrars kök som är en soppa på grund av oacceptabla missar från Electrolux Home. Det är grejer som inte har kommit och grejer som skickats fel – om och om igen.
Jag är beredd att stöta på problem i mitt liv. Men jag gillar inte när det är onödiga problem orsakade av sådant som ”bara ska funka”. Sådana problem ger mig allvarlig frustration och leder mig till medvetet dåliga val.
Ofta handlar det nog om att det är lätt att hantera 1-2 problem. Är man sedan lite trött blir det värre. Läggs ytterligare problem på tappar man liksom hela försvaret och blir liten. Mest är det hjärnan som blir liten. Godis, ett glas rosé eller whatever som inte skulle inmundigas…
Känner igen mig. Gillar stress när den är positiv – brukar kunna hantera negativ stress – men din bilfråga är ju helt absurd – du måste ju få komma hem!
jag känner också igen mig! alla starka känslor påverkar mig på samma sätt; känslan av att det skulle hjälpa/förstärka/vara som grädde på moset om man bara åt nåt.
Idag är det dags för första sessionen med PT:n, och det ska förhoppningsvis hjälpa ta hand om uppdämd frustation.
Instämmer till 100. Kände precis samma grej igår när jag skulle sätta mig på ett tåg – de flyttar fram det 3 minuter åt gången så det blir en timme försenat totalt – eh, kom igen liksom, sätt 20 minuter så man slipper stå och trampa på en rutten perrong. 1 timme snodde de från mitt liv. Tack! Jag kunde faktiskt gjort något vettigt. Tur att man har iphone nu iaf, då kan man iaf minska mailboxen… Fast oklara besked är INTE okey.
På lördag går det en vaxholmsbåt kl 9 som gärna har dig med. Där ute i skogen kan du göra av med lite frustration.
Och ja, jag reagerar på frustration på ungefär samma sätt som du… 😉
Jag håller fullständigt med dig – ovisshet är verkligen frustrerande. Det är nästan så att det är bättre att få ett dåligt besked än att inte få nåt besked alls, då vet man iaf vad man har att ta ställning till. Hoppas att alla tre frustrationsskaparna ser till att rycka upp sig ett par snäpp. Typ nu.