Jag skulle egentligen ha varit i Halmstad nu. Tyvärr har sommarbilen Charlie fått trasig växellåda så jag är kvar i Stockholm på obestämd framtid (läs: tills dess att verkstadskillarna på BMW börjar jobba på lite. Ett ungefärligt datum hade varit bra tack. Det duger inte med ”kanske i eftermiddag, kanske på tisdag nästa vecka” – vilket annat yrke, förutom hantverkare, jobbar på det sättet?). Det känns lite surt. Det finns så mycket i hemma som jag vill göra!

Så länge jag är kvar i Stockholm tar jag det lugnt med träningen. Förra året hade jag också en rejäl träningsvila de 2 första veckorna i juni och det kan vara behövligt med en längre lugn träningsperiod – förutsatt att man kört på rätt rejält under tidigare veckor.

Träning är ett stressmoment för kroppen. Tyvärr har jag svårt att känna av stresspåslaget. Om jag känt av tröttheten hade det nog varit enklare att vila. Kanske behöver jag inte vila så mycket så länge jag inte känner träningströtthet i kroppen. Ibland (läs: för det mesta) är kroppen mycket bättre på att berätta saker för oss än böcker – förutsatt att vi faktiskt lyssnar. Böcker är dock bra på att förklara varför.