Jag vill inte springa Stockholm marathon eftersom jag vet att Djurgården kommer att tråka ut mig och påminna mig om tröttheten. Jag vill heller inte springa Stockholm halvmarathon eftersom jag vet att Tantolunden är en jäkla plåga (been there done that).
Jag är ingen fegis men jag har fan inget pannben. En mara eller halvmara skrämmer mig inte nämnvärt men pannbenet är orsaken till varför jag drar mig för Stockholmsloppen. Jag vet vad som krävs när det blir tråkigt och jag vill ju ha kul. Jag vill springa och göra galna grejer utan att behöva leta rätt på något jäkla pannben.
Pannben är ingen förutsättning för att vara lite galen och anta utmaningar. Jag är ett levande bevis på det. Min avsaknad av pannben är dock en anledning till varför jag inte gör samma sak 2 gånger. Ta det där med marathon på löpband som exempel. Vi sprang på löpband och tittade på Vasaloppet i 4 timmar. Sedan kollade vi på störtlopp i en dryg timme då en Österrikare kraschade olyckligt och tvingades amputera benet. Jag hade aldrig sprungit en mara på löpband förut och spänningen gjorde att pannbenet inte var lika nödvändigt. Skulle jag springa igen skulle jag behöva öva på pannbenet. Ingen känsla skulle vara ny längre och det skulle inte finnas någon nyhetens behag att luta sig mot.
Jag har inget pannben men jag är lättlurad. Jag har sprungit 6-timmarslopp, 12-timmarslopp och 24-timmarslopp. Jag känner ingen större lust att springa ett likadant timlopp igen. Däremot skulle jag kunna tänka mig ett 8-timmarslopp eller 10-timmarslopp – det har jag inte gjort förut. Det är nytt och det är spännande och bara därför blir det lite roligt. Ja ni hör ju att jag är lite knäpp!
Jag tycker du också ska springa! Vi kan ha sällskap!
Karina: ja vilja har jag ju…
Pernilla: men vill jag ha pannben? i dont know…
Charlotte: Grabben ska springa, jag ska langa 🙂
Men du, om jag utmanar dig på Båstad Marathon i sommar då? Premiär i år! Tänk dig Laholmsbukten,Kattvik, Torekov… sista km springer man på stranden. Sveriges vackraste bana!! http://www.bastad-marathon.se/
Kom igen!!
Charlotte
Du hinner bygga pannben! Ta hjälp av Grabben!
Jag har inte heller pannben av den tjockleken men jag saknar lite skruvar och anmälde mig till nästa år innan starten gick i lördags.. Och nu undrar jag vad jag har gjort?! 😉
Haha, du e rolig! Jag tror nog du har lite pannben ändå, eller kalla det vad du vill: vilja kanske?
Jag kan nog ses som en tävlingsgalning, med pannben tjockt som en envis åsna, men jag känner inte heller något behov av att vi ska upprepa vår mara på löpband. Den gången räcker, vi skulle ju bara testa om vi kunde? 🙂
Men nya grejer ÄR ju roligare än att köra samma gamla. Men jag håller med Grabben lite där, att springa samma fast på en helt ny fart är ju lite nytt!
Kram
Anna: ja väääldigt olika!!
Christel: Ja Varvetbanan är rätt ok faktiskt. Förutom Linnégatan som kändes brant. Jag var nog trött då…
Magnus: ska fundera – tack!
Carina: 😉
MarathonMia: och det jag tycker är jobbigt skiter jag i. 😉
Gabbi: jag är en extrem långsamlöpare enligt många andra. när vi sprang på österlen sprang vi i 6.40-tempo tror jag, när vi väl sprang. med pauserna blev ju snittet långsammare. springer nog de flesta långpass i 6.40-7 min/km. känns rätt märkligt med tanke på att jag springer milen runt en timme så mitt snabbdistanstempo och långpasstempo är rätt likt…
Malin: jag gillar lysande idéer!
Grabben: nja.
Om du springer loppen på en annan tid än du gjort tidigare så blir det nåt nytt 🙂
Shit va imponerande med dina långlopp! verkligen grymt jobbat! Tycker dina lopp utomlands verkar vara en lysande ide!
Jag blir himla imponerad av långpassen du kör – en mara på löpband, trodde inte ens det fanns någon som gav sig på en sån idé.. Vilken hastighet brukar du ligga på när du kör långlopp? Jag är sugen, men har aldrig sprungit längre än 2 mil (skyller på att jag blir uttråkad, men sanningen kanske är att jag försöker springa för snabbt?)
Vi kanske kallar saker olika – eller hanterar det vi tycker är tråkigt olika. Pannben har du i massor, fast du kanske väljer att använda det till andra saker. Du lägger energi på saker du tycker är kul och fokuserer på…. äsch det här är ett helt samtalsämne som inte går att få ner i ett kommentarsfält 🙂
Åh med mig är det inte alls så. Jag har nu sprungit Stockholm marathon två gånger och halvmarathon två gånger och jag längtar efter att springa dem igen!!
Skickar en liten stafettpinne:)
http://spinspirit.blogspot.com/2010/06/bra-traningsord.html
Kan till viss del hålla med dig. Jag sprang i Stockholm i lördags och hade skit kul utom på Djurgårdsvarvet. Springa igen? Jaaaa, men det får gå några år tror jag. Göteborgsvarvet däremot har jag upplevt tre ggr nu och längtar redan till 2011. Stan, stämningen älskar Göteborg. Att du skulle sakna pannben begriper jag inte. Marathon på ett löpband!!!! Fattar inte hur du fixar det.
Då har jag det rätt bra som bara ser ryggarna framför mig och INGENTING runtomkring. Ser inte det folktomma Djurgården, märker inte att jag springer två likadana varv 🙂 När jag gick Lidingöloppet förra året och därmed hade lite tid att titta på omgivningarna hittade jag en SLALOMBACKE mitt i alltihopa som jag lyckats missa i flera år 🙂
Fine: sant. du förresten, var i höganäs finns utomhusgymmet?
nej, inte alls knäpp! Det låter lika självklart för mig som att man inte vill åka på semester till samma ställe år efter år (men… såklart finns det ju de som tycker detta är höjden av njutning, att veta vad de kan förvänta sig 🙂