Idag har jag kört spinning för första gången på evigheter. Jag körde visserligen en klass för Jessica för några veckor sedan men klassen innan den minns jag inte. Jag som brukade vara en riktig spinningräv! Vet ni vad som blev uppenbart för mig under dagens klass? Att man blir bra på det man tränar!

Det var en tung spinningklass jag tog mig igenom. Mest förvånad var jag över att det var så jobbigt att stå och cykla. Jag känner mig vanligtvis som kung på det. Men nu kände jag mig både trött och svag. Jag har inga spinningben längre. Visst, det ska tilläggas att det var rätt långa ståblock: 3 minuter tidigt in på klassen och 6 minuter på slutet. Men det där brukade jag ta med en klackspark förut. Hur svårt kan det va, liksom. Svårt, är svaret, när man inte regelbundet tränar spinning!

Innan spinningen körde jag EasyLine. Söndagsgruppen består av pensionärer med söta svettband och ”vanliga unga gruppträningsmänniskor”. Jag kan bli lite störd av stojet och flamset som pensionärerna bidrar med men de brukar tystna när vi väl sätter igång. Och då är det verkligen var man för sig. Det spelar ingen roll att det är en 60-årig tant på stationen före mig. Instruktören lyckas med att peppa alla och struntar i om den han skriker på är 25 eller 65 år. Fullt ös ska det vara, givetvis på varje enskild individs nivå, men vill man såsa kan man gå någon annanstans.

Nu ska jag inte träna någonting alls innan morgondagens löparfest. Kvällen ska tillbringas i soffan. Har fått för mig att det ska gå en dokumentär ikväll om konsumtion men hittar den inte i TV-tablån. Om det är någon som vet vilken dokumentär det är jag syftar på (läste om den i gårdagens SvD) så får ni gärna tipsa!