Plan B

Det är lite tur i oturen att Grabben är skadad och inte troligtvis ens kan springa Boston om han nu ens skulle hinna dit i tid. Kanske kommer vi inte till USA alls den här gången. Vad vet jag (enligt mina telefonsamtal till Swiss är min flight fortfarande planerad för avgång).

Vulkanutbrott känns mer som en Hollywoodfilm än verklighet. Kommer vi inte iväg vill vi ha en riktigt jäkla bra plan B för att kompensera vår resa men det är inte som att vi kan sätta oss på första bästa plan ner till solen heller. Det känns rätt snopet. Och visst, det är trist att vi kommer förlora en hel del pengar på denna eventuella icke-resa men hey, vi sparar ju mer pengar om vi stannar hemma än åker dit ändå. On the downside blir vi ett antal upplevelser och minnen fattigare.

Fulsnyggt

Stockholm är så vackert sägs det och de orden har jag nog skrivit ganska många gånger själv i den här bloggen. Men mitt på ljusa dagen i förrgår konstaterade jag att det var mycket som var fult mitt i asfalten men att det fula blir rätt fint på kvällen.

Det är kvällsmörkret och ensamheten som gör det fula sådär fascinerande vackert på ett urbant och industrialistiskt sätt. Som när jag powerwalkade förbi på andra sidan Cityterminalen och de gula lamporna längs med betongklossarna lyste fint i vattnet som om de var mängder med mässingslampor. Det är något magiskt med kvällar. Även det mest tråkiga och grusika blir romantiskt och skirt och löparstegen blir längre och snabbare och hjärtat kan pulsera mer frenetiskt utan att det blir jobbigare. Kvällarna gör allt lite bättre.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!