Ingela och Mary gjorde mig uppmärksam på Dagens Korsord i Svenskan. Undrar om rätt svar till bilden ska vara träningsglädje?
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag hade bestämt löparträff med KarinTri imorse till klockan 06.00 och det var tur för annars hade jag aldrig kommit upp. Med för lite sömn i kroppen (numer är allting mindre än 8 timmar för lite…) gick jag upp och mådde illa så som jag alltid gör när jag sover för lite. Jag kände verkligen inte för att gå ut. Men jag plockade på mig min CRAFT-uniform med plagg jag fått från CRAFT för test och utvärdering och gick ut.
Det landade några regndroppar på marken och jag funderade på att ringa KarinTri och ställa in. Men jag joggade de drygt 2 kilometrarna till vår mötesplats och planerade att säga till henne att vi skulle gå istället. Och göra rundan lite kortare. Men vi sågs och vi började jogga. Och metrarna rullade på under våra fötter medan vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan sist vi sågs vilket var i vintras.
Snart hade vi joggat hela Karlbergskanalen och hela Norr Mälarstrand och tillbaka mot Fridhemsplan. Och då var vi praktiskt taget hemma. Så kan det gå en måndagsmorgon! Det är för övrigt en mycket bra måndagsmorgon. Visserligen har planen mot USA precis börjat lyfta igen vilket är lite ironiskt då vi nyss avbokat vår resa men vi får tillbaka i stort sett alla våra pengar vi lagt ut på USA-resan vilket känns grymt skönt. Så nu är det bara att hitta en ny vecka i kalendern då vi kan åka till NY…
Jag och Grabben tog oss ut i solen till slut. Vi gick till Runners Store och konstaterade att sortimentet med CRAFT-kläder var skralt. Och att där inte fanns något annat av intresse heller. Den som designat den senaste kollektionen med Asics-kläder borde få sparken för sitt färgval. Det är verkligen inte snyggt någonstans med svart bas, sömmar av senapsgult och så lite grått här och var.
Sedan gick vi till Adidas-butiken. Där fanns ingenting skoj alls. Så vi träffade River och tog en fika istället. Och så bestämde vi att jag skulle följa med honom och köra spinning för Jessica på WorldClass.
Mina cykelskor är i Halmstad men Jessica var snäll och lät mig låna ett par. De var en halv storlek för små och fasen vad det kändes i stortårna. Det skulle inte förvåna mig om jag vaknar med 2 blånaglar imorgon bitti. Men något för små skor var bättre än att cykla med mina mjuka träningsskor och eftersom passet ”bara” var en timme så funkade det bra.
Vi cyklade serpentinbackar vilket innebär backe med korta extra intensiva perioder på 15 sekunder upp till någon minut som symboliserar de svängarna vi tog. Pulsen hade skoj i sin lekpark och Jessica var som vanligt suverän på cykelsadeln men jag kunde inte annat än att känna av lite motig söndagsfeeling ändå. Fullt ös medvetslös gör sig nog bättre på andra dagar!
Vi hade kul åt de snygga skoskydden man måste ha på sig på chica WC
Jessica hade så mycket träningsvärk i benen så vi tog hissen upp till omklädningsrummen