Träningsglädje

Klockan 17.00 tog jag helg. Kändes det som i alla fall. Solen sken och livet strålade så jag och Grabben tog bilen till Laholm. Jag sprang slingan i Mellbystrand som är 6 km. Den går genom en fantastisk strandskog som skyddar mot vind men badar mjukt i solsken. Livet var fantastiskt. Ja, förutom att jag kände mig stel och stum i vaden då. Men skit samma. Förutom det var allt underbart. Lyxträning på hög nivå.

När jag sprungit klart försökte vi leta upp en ny slinga som ska ligga vid tennisbanorna i Skummeslöv. Vi hittade den inte (var är den?) så vi åkte ner på stranden istället.

Oh. My. God.

Ögonblick som i eftermiddags gör det fullkomligt glasklart för mig varför jag valde att flytta till Halmstad. Solen strålade och framför mina fötter låg mil av sandstrand. Vågorna skvalpade och vattnet forsade. Okej då, det blåste lite och var inte jättevarmt men jag såg ingen betong så långt ögat nådde. Ingen storstad och inga människor. Bara hav. Och sand. Och sol. Lyxliv på hög nivå.

Jag förevigade minnet med några bilder och jag vet att ni i Stockholm med omnejd fått leva med hagel och snö idag. Förlåt.

Jag sprang 5 km med stavar på lunchen. Att springa med stavar är sjukt jobbigt. Som om det inte räckte med vanlig löpning liksom… Eftersom jag inte springer med särskilt många tekniska finesser vet jag inte om det gick snabbare än vanligt, eller om det bara är den extra överkroppsansträngningen som gör stavlöpning så jobbigt. För jobbigt var det. Otroligt jobbigt. Men kul!

Vad jag funderade på var om man pratar vikt i samband med powerwalkingstavar. När det gäller skidåkning ska ju stavar vara så himla lätta så man tillverkar dem i all världens hitechmaterial. Men mina bungy pumpstavar är nog rätt så tunga. Det är ju bra eftersom det innebär extra arbete, men mindre bra för det blir ju extra jobbigt. Vilket jag nyss påpekade var bra…

Anyways, dagens 10 km är avklarade men det blev bara 5 igår. Vi får se hur mycket jag tar igen ikväll. Solen skiner återigen efter en häftig regnskur!

Sympatibild från i vintras till alla Stockholmare som drabbats av snö idag

Jag snodde rubriken från två av många härliga människor jag lärt känna genom bloggen. De inspirerar mig på många sätt och tillsammans är vi förälskade i Into the wild-temat.

Det finns så mycket wilderness mitt ibland oss och jag har nyfiket surfat runt på nätet många kvällar för att upptäcka små slingor här och var. Allra gladast blir jag när jag upptäcker en samlingsplats för dem, som det här geniala häftet för vandringsslingor i Laholm. Längden på slingorna varierar från någon kilometer upp till en mil, så vi snackar inte äventyr á la Helena här. Men tänk vad mycket roligare det är att springa intervaller på en 1-kilometrare i skogen än en platt 400-metersbana!