Mission accomplished för fan! 1000 (+20) trappsteg är sprungna uppför. Och 1020 trappsteg är klivna nedåt. Grymmegrymt! Sådant här skulle man göra oftare. Med lite övning skulle jag få värsta klippet i steget. Nu var det klipp i början men not so much på slutet.

Jäklarns vilket flås jag fick till. Syreskulden, som jag lärt mig att det heter, jagade ifatt mig efter 75% av trappan och sista biten i varje intervall var en härligt skön pina. Mjölksyran kom guppade lite lätt efter halva trappan och steg högre och högre ju närmre sista trappsteget jag kom. Att ta 2 steg i taget är jobbigare för baksida och rumpa, att ta ett steg i taget bränner i låren. Svettdropparna dansade i ansiktet och rann som träningsglada tårar längs kinder och utmed ögonfransar. Fast på vägen hem blev svetten kall och läskig för jäklarns vad det blåste.

Benen darrar lite lätt inombords just nu. De längtar efter att få sova lite. Och imorgon längtar de efter en skön morgonpowerwalk…