Strax efter lunchtid steg jag på bussen och åkte rakt in i ett stormigt äventyr. Himlen hade varit hotande grå hela förmiddagen och när bussen stannade vid Tylösand kom den första regndroppen. Himlen var visserligen grå, men inte farligt regntung så jag hoppades att det snart skulle sluta. Det gjorde det inte.
Jag hade packat ryggsäcken med 1 Swebar, 1 banan, kamera och telefon som skulle hjälpa mig de dryga 13 kilometrarna hem från Tylösand. 13 km borde inte vara någon match men det blev det.
Så snart jag rundat udden vid livräddartornet och Salt ruskade vinden tag i mig. Den kan vara grym längst ute vid kustremsan. Jag joggade på och kisade. Naturen var vacker och dramatisk och vad gjorde väl lite vind och blåst tänkte jag. Jag längtade efter den skyddande Rhododendronparken och var snart där. Vinden avtog men fångade mig snart igen.
Småjoggandes svor och skrattade jag omvartannat. Svor över att de huggit ner så många träd längs med stigen. Det fanns inget skydd att söka, varken vid Tjuvahålan eller efter Handikappbadet. Regnet övergick till småspik och i enträgna snöflingor som såg mjuka ut men som bet mig i kinderna. Mitt i härligheten av vind och snöregn hittade jag videkvistar och i vikarna guppade fåglar bland vita gäss.
Mina kläder var snart genomsura och jag funderade över mina val: att vara hard core och fullfölja hela vägen hem eller att vara förnuftig och ringa hem efter räddning. Jag valde förnuftet och bad Grabben att hämta mig i Grötvik. Hade jag burit kläder ämnade för regn, snö och storm hade jag fortsatt. Men i redan dygnsurt pannband och kläder som chippade full av väta vore en fortsättning på äventyret en garanterad förkylning. Då sparar jag hellre på krutet.
Den sista biten till Grötvik var hård. Inga träd och direkt motvind. Regnspikarna högg i låren och vinden bråkade med mig hela vägen. Jag mötte en annan löpare som inte heller alls var klädd för vädret men som stretade på. Och så några bilar. Till sist kom min egen räddning: Grabben.
Här hemma, dryga timmen senare, är himlen fortfarande grå. Men ingenting vittnar om den gråsura storm som svepte över den yttersta kusten för bara en liten stund sedan. Balkonggolvet är torrt och trädens grenar står stilla i vinden. Mina 45 minuter på Prins Bertils stig känns inte särskilt verkliga men var definitivt ett äventyr i sig.
ååh, andra bilden uppifrån var hur fin som helst!! du borde göra något av den, förstora eller något. en riktig energibild 🙂
ååh, andra bilden uppifrån var hur fin som helst!! du borde göra något av den, förstora eller något. en riktig energibild 🙂
Våren kan vara en sån hård årstid också, vänder på en femöring, och blir så mycket kallare än vad man tror, och det snabbt.
Våren kan vara en sån hård årstid också, vänder på en femöring, och blir så mycket kallare än vad man tror, och det snabbt.
Jösses vilket äventyr! Jag har alltid bott vid kusten, men det är ju onekligen något speciellt med att se ut mot horisonten och bara se hav. Där jag bott har det alltid funnits en skyddande skärgård. Det är ju så mycket mer dramatiskt så här… lite som fjällen.
Jösses vilket äventyr! Jag har alltid bott vid kusten, men det är ju onekligen något speciellt med att se ut mot horisonten och bara se hav. Där jag bott har det alltid funnits en skyddande skärgård. Det är ju så mycket mer dramatiskt så här… lite som fjällen.
Snyggt jobbat tjejen, vilken kämparinsats och skönt att se att du tog ditt förnuft till fånga och ringde räddaren i nöden 😉
Snyggt jobbat tjejen, vilken kämparinsats och skönt att se att du tog ditt förnuft till fånga och ringde räddaren i nöden 😉
Frida: ja, fast snön landade aldrig på marken men den flög fn i luften och bet mig i kinderna. haha. handikappbadet heter så eftersom det är handikappsanpassat, det finns en ramp så man kan bada med rullstol. fast… det kanske heter handikappsbadet då. hmm…
Frida: ja, fast snön landade aldrig på marken men den flög fn i luften och bet mig i kinderna. haha. handikappbadet heter så eftersom det är handikappsanpassat, det finns en ramp så man kan bada med rullstol. fast… det kanske heter handikappsbadet då. hmm…
Snö? När det är +8 grader i norr. Ja just ja det heter ju aprilväder. Bra kämpat! Och heter det verkligen Handikappbadet!?
Snö? När det är +8 grader i norr. Ja just ja det heter ju aprilväder. Bra kämpat! Och heter det verkligen Handikappbadet!?
Vädret var så bisarrt att jag bara ville skratta rakt ut. Jag kommer minnas detta väldigt, väldigt länge! Så ge er ut och skapa några minnen!! 🙂
Vädret var så bisarrt att jag bara ville skratta rakt ut. Jag kommer minnas detta väldigt, väldigt länge! Så ge er ut och skapa några minnen!! 🙂
Surt att du blev stoppad av vädret under löpturen men håller med om att du ser riktigt stark och oövervinnelig på bilderna. Bättre lycka med vädret nästa gång!
Surt att du blev stoppad av vädret under löpturen men håller med om att du ser riktigt stark och oövervinnelig på bilderna. Bättre lycka med vädret nästa gång!
På andra bilden uppifrån ser du oövervinnerlig ut! Stark och bestämd! 🙂 Otroligt motiverande, om du kan springa bland regnspik och med en envis vind som bara jobbar emot dig kan nog jag ge mig ut på en liten runda här hemma. Här är ju faktiskt inte vädret ett problem (utan snarare min lathet..) 🙂
På andra bilden uppifrån ser du oövervinnerlig ut! Stark och bestämd! 🙂 Otroligt motiverande, om du kan springa bland regnspik och med en envis vind som bara jobbar emot dig kan nog jag ge mig ut på en liten runda här hemma. Här är ju faktiskt inte vädret ett problem (utan snarare min lathet..) 🙂
Men du ser minsann glad ut ändå 🙂 !
Men du ser minsann glad ut ändå 🙂 !
Det är tungt när det blåser åt alla håll och det känns som att naturen vill säga något åt en. Men då känns det som allra bäst när man kommer hem och känner att man faktiskt fixade det ändå. Fast man hade kunnat stanna hemma. Svävar omkring som en hjälte…. 😉
Det är tungt när det blåser åt alla håll och det känns som att naturen vill säga något åt en. Men då känns det som allra bäst när man kommer hem och känner att man faktiskt fixade det ändå. Fast man hade kunnat stanna hemma. Svävar omkring som en hjälte…. 😉