Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att bestämma sig och jag står fast vid det jag skrev då. I mitt fall är det så himla sant. Det räcker inte med att jag säger att jag har bestämt mig. Det måste komma inifrån. Och jag tror bannemig att det gjort det den här gången.

Skillnaden ligger i att ha ett val och strida med sig själv för att välja det bra valet (typ äggröra) när man egentligen vill ha det dåliga (typ bröd). Då har jag inte riktigt bestämt mig. Nu när jag har bestämt mig har jag fortfarande val men jag ser bara det bra valet (typ en latte) och reflekterar inte ens över det dåliga (typ en latte och en brownie).

Jag har ett mål med min satsning 10 veckor till toppform och det är att gå ner 10 kilo. Eftersom mitt liv är oregelbundet kommer jag ge en oregelbunden rapportering om hur det går och sedan starten i torsdags är facit -2.1 kilo (mestadels vatten, jag vet). Aftonbladet borde ringa mig och fråga hur jag gör!

Precis som jag skrivit förut är jag en mycket vanlig men märklig människa. Jag kan känna när kroppen förbränner och menar med det att jag kan känna min egen viktnedgång. Det är en cool känsla som jag inte kan förklara.

Och förresten, jag trodde att gårdagskvällens sänggående klockan 22 skulle det göra det lätt att komma upp i morse men det var faktiskt inte så enkelt som jag hoppats på. Jag kom upp men det var inte enkelt. Ut kom jag också – 65 minuter powerwalk med P1 i öronen.