Jag har precis kommit hem från ett intervallpass på löpbandet. 40 minuter stod det i min vita bok. Tur att jag hittat min iPod!
Jag hade planerat in en pyramid från gång till ganska högt tempo (för att vara mig). När jag var högst upp på tempopyramiden skulle jag ta ned igen. På så sätt hade jag redan avverkat 20 minuter utan att jag typ gjort något. I huvudet alltså. I verkligheten hade jag redan hunnit bli supertrött, supersvettig och sprungit rätt så snabbt.
När pyramiden var övervunnen var det bara 20 minuter kvar och dessa ägnade jag Ã¥t 2-minutersintervaller. Mot slutet av dem hade jag blivit rätt sÃ¥ trött igen och förvÃ¥nats över hur fort jag tog slut. Det sa bara pang och sÃ¥ blev jag hur trött som helst. De 80 första sekundrarna var superlätta och det kändes som om jag kunde hÃ¥lla det tempot en hel mil. Men sÃ¥ tickade klockan över 80 sekunder och sÃ¥ dog jag. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Som tur var Ã¥teruppstod jag lika snabbt varje gÃ¥ng…
Efter de 40 minutrarna pÃ¥ löpbandet körde jag lite snabbstyrka. Militärpress, sidolyft med hantlar och drag till hakan med stÃ¥ng. Det var snabbt överstökat och det var tur för jag var trött. Nu sitter jag hemma och dricker blÃ¥bärsvatten istället…
