Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag äter min frukost framför jobbdatorn och lyssnar till bittra ”galningar” på Ring P1. I min älskade rosa gigantiska tekopp ligger en mättande blandning på 1 kiwi, 1 päron, 1 banan, 0.5 dl blötlagt bovete och 6 paranötter skurna i bitar, och på toppen – 1/2 burk kesella med vaniljpulver. Sådär – nu är jag redo för jobb och lunchträning!
Det händer rätt ofta att jag får mail om träningsmotivation. Hur hittar man den? Hur behåller man den? Varför finns den inte där trots att det egentligen är rätt enkelt? Just do it liksom.
Jag blir glad för de mailen. Jag försöker dela med mig av alla tips jag har men samtidigt vet jag att det är lättare att ge råd än att verkligen ta till sig dem. Been there done that. Och samtidigt som jag verkligen vill inspirera varenda kotte som finns erkänner jag villigt att min egen motivation inte är på topp. Jag har vid fler än ett tillfälle känt mig lite borttappad och planlös på gymmet den senaste tiden. Det har varken varit kul eller bra träning. Det har varit hattigt och rätt trist.
Vad gör man då? Man tänker om!
I mitt fall är det inte all träning som känts tråkig. Det är faktiskt bara träningen på gymmet. Jag har sprungit ett gäng sena kvällspass och jag har älskat det. Sprungit iväg som en människa och kommit hem som en annan.
Jag tycker inte att det är fel att motivationen sviktar ibland. För en person som tränar mycket kommer förmodligen motivationssvackorna som rätt välbehövlig vila och lusten återkommer mer eller mindre automatiskt efter ett tag. Om man sällan tränar blir det däremot ett problem.
För mig är variation är lösningen på rätt många av mina motivationsproblem. Känns det trist med löpning så testa spinning. Eller crossfit. Eller funktionell styrketräning. Eller spinning. Eller dans. Eller kettlebells. Eller yoga. Eller pilates. Eller simning. Eller testa nya redskap på gymmet. Eller testa nya intervallformer. Det finns hur mycket som helt att variera mellan!
Just nu känns det rätt tråkigt med egen träning på gymmet. Jag har också överdoserat på funktionell styrketräning. Så jag tyr mig till löpningen, och jag ser fram emot att se hur det är med spinningkänslan. Spinningglädjen.
För dagen har jag skrivit in 15 minuter styrka, 30 minuter crosstrainer och 30 minuter löpning på Funbeat. Styrkan bestod av maxtest på utfallssteg, armhävningar och planka. Jag gjorde 124 stycken noggranna utfallssteg – sedan ville inte baksida lår vara med längre. Det var inte jobbigt att ta steget framåt – det jobbiga var att putta upp och tillbaks kroppen till startläge igen…
Strax före midnatt gav jag mig ut på en nattrunda tillsammans med Grabben och plusgraderna i luften hade polerat snön på marken. Underlaget var halt och perfekt för mina X-talons. Det kändes som om jag flög fram över snöisen och det var grymt. Den känslan ska jag ta med mig när jag somnar!
I våras testade jag och några andra bloggare en del plagg för Craft. Vi skrev precis vad vi tyckte om dem här på bloggen (ärlighet varar alltid längst) och så skickade vi en utvärdering till gänget på Craft med våra åsikter och synpunkter: det vi tyckte var bra och det vi tyckte kunde bli bättre. Under några veckor framöver fortsätter testandet och denna vecka har vi en testat träningsstrumpor från Craft.
Jag har vid flera tillfällen skrivit att jag är rätt petig när det gäller strumpor. Det finns inget värre än att träna i billiga strumpor som man köper i 7-pack på HM för strax över hundringen. Tubsockor existerar inte längre i min värld, även om det fanns ett gäng sådana i min garderob på 90-talet. Men vad visste jag väl egentligen då?
Jag vill ha strumpor som absorberar och transporterar bort svett. Jag fattar inte riktigt hur några strumpor ska lyckas med detta – var ska svetten liksom ta vägen i en sko?
Om möjligt vill jag även att strumporna ska supportera foten precis som en sport-bh supporterar bysten eller som Cassal compression tightsen supporterar benen.
Craftstrumporna är grymma på att ”hålla in” foten, precis under hålfoten. Det gillar jag väldigt mycket! Strumporna är också rätt bra på att absorbera svetten även om jag inte utsatt dem för några hårdare prövningar ännu. Jag har för mig att jag haft på mig Craftstrumpor vid tidigare tillfällen för ett gäng månader sedan då jag pysslat med galna utmaningar och jag var grymt nöjd då.
De strumpor jag provat har varit i 2 längder: ankelkort och lite längre. Jag tränar alltid med ankelkorta strumpor förutom när jag springer, särskilt när underlaget består av grus eller terräng. Då funkar lite längre strumpor bättre och hindrar att det kommer grus och andra grejer (ja det är konstigt vad man lyckas få in i skon – barr och prylar) mellan strumpa och fot.
På minussidan måste jag däremot påpeka att det gick hål på tån rätt snabbt. Strumporna har jag testat i 2 olika kategorier: löparstrumpor och cykelstrumpor, de förstnämnda är förstärkta i tån men cykelstrumporna är de inte men det spelar ingen roll för stortån sticker ut ändå. Synd på så pass bra strumpor! Å andra sidan kanske jag ska acceptera att träningsstrumpor är en förbrukningsvara?
Mina tidigare Crafttester:
Vill du veta vad de andra testbloggarna tyckte? Läs mer på:
