Varför tog det slut?

Jag har precis sett klart ”I huvet på Anja Pärson” men kunde tittat en halv evighet till. Varför tog det slut så snabbt? Varför förundras jag av den människan?

Jag har aldrig haft en uttalad idol eller förebild men jag kan inte sluta gilla Anja Pärson. Hon är så mänsklig men så driven, så osäker men så säker, så himla vanlig men samtidigt en otrolig framgångssaga. Jag tycker att hon är grym på så många sätt – alla hennes fel och brister, som egentligen inte alls är fel och brister utan normala personliga egenskaper, visar på mänsklighet. Framgång kombinerat med vanlig mänsklighet inspirerar mig.

Bild lånad från Åka Skidor och Erik Olsson

Var tar alla strumpor vägen?

Jag laddar min garderob med nya strumpor titt som tätt, men det är som med makeup – man måste inte fylla på varje dag men däremot med jämna mellanrum. Jag fattar inte var mina strumpor tar vägen. Är det tvättmaskinen som äter dem eller finns det strumpvargar någon annanstans?

Runners World (.se)

I eftermiddags skickade jag ett mail till Jojje på Runners World. Nu när flera av mina eminenta bloggkamrater gått över till att blogga på Runners nya webbsatsning är det ju tråkigt att det ska vara så sablans jobbigt att kommentera där. Av principiella skäl tänker jag inte registrera mig någonstans för att kunna lägga en kommentar på en blogg. Jag är emot sådan här onödig registrering överhuvudtaget. Jag kan förstå om man som enskild bloggare på en fristående plattform vill ha en låst blogg – men då registerar man sig som läsare, eller om man vill ha koll på de som kommenterar – men det kräver inte förregistrering (de flesta av oss som bloggar har stenkoll på de som kommenterar med hjälp av godkännande innan publicering, emailrutor och verifiering).

Jag kikade in på Jojjes blogg och ser att han försökt förklara varför registreringen är nödvändig. På Runners vill man nämligen vänja oss läsare vid ett beteende. Good luck säger jag.

Jag kan förstå om man vill ändra ett beteende om man är en ledande aktör på en marknad man har kontroll över. Men hallå, ska en enda liten sajt förändra ett beteende på internet krävs det ett innehåll som är rejält tilltaget, som tillför något man inte kan få någon annanstans och som är mer eller mindre outstanding. Att ändra folks beteende sker inte i en handvändning, särskilt inte om man lätt kan surfa någon annanstans för att ta del av samma information eller dela information via andra kanaler eller plattformar.

Jojje har några andra argument också. En av dem är att skapa en personligare sajt. Jag tycker å min sida att de flesta träningsbloggar, ja till och med Svenska Dagbladets Maratonblogg, är rätt så personliga. Helt enkelt därför att ens gå in och skriva en kommentar är ett steg i sig som de flesta inte orkar ta och som istället samlar de mest hängivna läsarna bland kommentarsraderna.

Så Sofie och Karin, jag läser era bloggar. Men jag kommenterar dem inte. Jag är stort ett fan av er men just nu inget fan av Runners och jag har heller inte lust att bli en del av deras medlemsdatabas.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!