Träningsglädje

Vissa träningsplagg är som ett par favoritjeans, man älskar dem och det spelar ingen roll hur pass många nya fina jeans man köper – man kommer ändå alltid att ha kvar sina originalfavoriter och vill inte slänga dem.

Jag har en grå träningst-shirt från Puma som alltid varit tryggheten i min träningsgarderob. När inget annat funkar så kan jag lita på den. Den har hängt med i evigheter och borde nog kasseras snart. Antalet gånger jag tvättat den går knappast att räkna. Men den håller fortfarande måttet. Den funkar i ur och skur och när jag har den på mig känner jag mig hemma. Det är en sådana där gammal favorittröja som det kommer att dröja innan jag förmår mig att slänga.

Jag hade egentligen tänkt göra hamburgare med coleslaw till middag ikväll men när jag öppnade kylskåpsdörren så verkade det oändligt jobbigt. Dessutom intogs lunchen på ett lite snabbare hamburgerställe… (min lunchdejts val). Det blev alltså inga hemmaburgare i det här hushållet. Ingen coleslaw heller trots att jag har ett gigantiskt vitkål som ligger och rullar på köksbänken. (Vad kan man mer göra med vitkål?)

Det blev en smoothie. Igen. Det har jag ju inte druckit sedan igår! Eller om det var förrgår… Denna gång blev det en middagssmothie på mjölk, massor av bladspenat, kiwi, avokado och en liten hint proteinpulver. Jag åt ett par ägg till och nu är jag mäktigt mätt.

Det blev många utropstecken på den rubriken. Jag har lust att sjunga studentsången, ni vet den där som tjatar ”fy fan vad jag är bra”. Så bra kändes det på träningen ikväll. Fan vad grym och stark jag kände mig!

Med grym och stark menar jag inte att jag gjorde djupast knäböj av alla eller hade bäst balans när vi skulle dansa balett på ett ben, men ärligt talat såg jag heller ingen annan än mig själv – och så instruktörerna som jag höll fokus på. Skillnaden från förra veckan – då jag var totalslut efter ett intervallpass på löpband – var milsvid. Det kändes knappt som om jag tränade samma pass! Förra veckan kändes det som om vi gjorde en miljard repetitioner på samma jäkla benböj på ett ben med omöjliga vridningar och toktunga viktskivor. Idag ville jag köra fler repetitioner och klassen var över på ett kick.

På vägen hem var jag hög av glädje och allt runtomkring mig var så tyst, så stillsamt och så vackert. Jag var glad och lycklig och den känslan tänker jag behålla hela kvällen. Imorgon ska jag jaga fler fantastiska endorfiner!