Premiärtur i längdspåren

Nu har jag premiäråkt för i år. Var lite nervös först – jag har en ond vurpa med knävärk från Vasaloppsspåren relativt färsk i minnet. Men, det visade sig gå riktigt bra. Inte en enda vurpa under min premiärtur på blygsamma 5 kilometer. Däremot åkte pulsen i topp! Jag försökte ta det lugn och tänka att kvällen bara var en försmak på vad som komma skall men är det en uppförsbacke vill jag springa uppför istället för att mesa och riskera att tappa fästet. Däremot har jag noll glid på mina skidor, men så har jag typ aldrig glidvallat dem heller…

Imorgon börjar min intensivaste vecka i periodiseringsupplägget. Jag förkortade den lugna veckan lite eftersom längdåkning och lågpulsträning inte går ihop. Ska försöka samla ihop ett gäng timmar i spåret då.

Hej från Henric!

När jag gick till tåget igår blev jag stoppad av en kille som ropade ”Hej Träningsglädje!”. Killen var en bloggläsare som hette Henric och att bli hejad på sådär händer inte särskilt ofta. Första och enda gången hittills var när Snorkkis, ja numera Sofie, hejade på mig på tunnelbanan i Stockholm. Sådant är kul – och Henric kan numer intyga att jag inte bits när man hejar på mig.

Längdskidåkning i Orsa Grönklitt

Efter rätt många timmar på vägen kom vi i Göteborgsbilen äntligen fram till stugan i Orsa Grönklitt sent igår kväll. Då hade Frida redan väntat på oss i ett gäng timmar. Själva hade vi roat sett när temperaturmätaren i bilen gick från -5 till -1 och så -19. Men idag är det relativt behagliga -14. Gänget som är här är redan ute och åker längdskidor och jag planerar att dra på mig ett antal lager underställskläder och göra dem sällskap när jag jobbat klart. Ikväll väntar stora invasionen. Då anländer en bil med Stockholmare och en Örebrobil.

Frida, Therese och Erika

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!