Träningsglädje

Jag kan förstå att människor stavar fel ibland. Men när man gång på gång ser uppenbara stavfel i reklamblad, på skyltar och flyers – ja då är jag inte så himla överseende längre. De flesta av oss kan skriva – det gör vi ju dagligen – men just för att vi alla ”kan det” så glömmer vi bort att det också är ett yrke att skriva. Har det därför blivit mer okej att stava fel och konstigt? Inte i min värld.

I min värld är yta lika viktigt som innehåll. Ja, faktiskt. På en skylt skriver WorldClass att de erbjuder ”Gratis PT” på en rad och ”konsultation” på raden under. Vad menar de då, är det gratis med PT på WorldClass? Och hur kommer konsultationen in i det hela? Visst fattar jag att de egentligen menar gratis PT-konsultation men hallå, skriv det då! Och sammansättningen ”jättelågt” är lika olyckligt som ”pyttestort”. Kikar man lite extra på den här bannern så läser man att man kan teckna medlemskap. Kap brukar ju oftast vara positivt, men är detta ett kap? Om nu deras copy inte kan skriva – kan deras personliga tränare något om träning? Ja, så pass hårt dragna är mina slutsatser.

Jag var så himlans funktionell ikväll. Först satt jag på McDonalds och jobbade (ja vadå, det är väl funktionellt?) och sedan gick jag till WorldClass Nybroplan och tränade deras extrainsatta superbra klass ”functional moves”. Åh den är så bra så bra så bra!

En sak som märks är att muskelminnet lär sig illa kvickt. Saker som var superjobbiga och trixiga förut är lite enklare nu. Därmed inte sagt att jag gör dem superrätt eller fullt ut: men muskelminnet har lärt sig vad som kommer så det tröttar inte ut psykiskt (ja det krävs en del tänkande på functional movesklassen) och fysiskt på samma sätt. Fast utfall åt sidan är jag fortfarande superdålig på. Höften fattar inte att den ska böja sig…

Trots att man varken hoppar eller springer särskilt mycket under klassen så lackar svetten ändå. Det är jobbigt att öva kroppskontroll!

Efter klassen sprang jag ut från gymmet i knallblå shorts, skepparkavajsjacka (den har fortfarande inget riktigt bra namn) träningströja, halsduk, bara underben och timberlandkängor. Bilen stod strategiskt placerad 20 meter från gymmet och jag tror inte allt för många såg mig under språngmarschen dit. För en gångs skull var det inte omöjlig kö på Strandvägen och Hamngatan och jag kunde lugnt spela Il Divos version på ”The winner takes it all” (effekten 1 minut och 55 sekunder in i låten är tokfantastisk om man har en bra bilstereo, inte alls lika mesig och omäktig som på YouTube) om och om igen och känna den behagliga effekten av ruset.

I våras testade jag och några andra bloggare en del plagg för Craft. Vi skrev precis vad vi tyckte om dem här på bloggen (ärlighet varar alltid längst) och så skickade vi en utvärdering till gänget på Craft med våra åsikter och synpunkter: det vi tyckte var bra och det vi tyckte kunde bli bättre. Under några veckor framöver fortsätter testandet och denna vecka har vi testat ett par löparhandskar.

Att springa med bra handskar är för mig lika viktigt som att springa med bra strumpor. Visst det går att springa med billiga bomullssockar också – men det är inte så himla skönt i längden. Likadant är det att springa med sådana där vanliga ”magiska” fingervantar i finstickat material: det går, men det är inte så himla skönt i längden.

Crafts vantar är tunna och sköna. Man har bra flexibilitet i fingrarna och kan använda händerna trots att de är instoppade i vantarna. Materialet är bra men fukttransporten sådär. Mina vantar blir faktiskt fuktiga när jag springer – det upplever jag aldrig att mina Crafttights blir till exempel.

Ett plus med handskarna är att det finns reflexdetaljer på dem – sådana funktionella detaljer uppskattas!

Bild lånad från Spark i baken

Mina tidigare Crafttester:

Vintertights

Underställsboxers

Vill du veta vad de andra testbloggarna tyckte? Läs mer på:

Spark i Baken

Snabba Fötter

River Springer

Karin Tri

Upp och Hoppa