Ganska ofta ifrågasätts expertrollen, särskilt när det gäller kostexperter. Vad som gör att Magdalena Ribbing är expert inom sin nisch (typ allmänt uppförande) vet jag inte – men i DN har hon lyckats med att inte riktigt svara på en fråga om skidspårsetikett. Jag utnämner mig härmed som expert i uppförande och skulle vilja säga såhär:
1. Det är skillnad på spår och spår. Maskinpreparerade spår ska man självfallet inte gå i. Ligger det spår (alltså ej maskinellt preparerade) i det som vid barmark är en löparslinga så försök att gå eller springa vid sidan av, det hör väl till en självklar trevlighet? Funkar inte det så är det ingens fel att spåren blir trashade: både löpare och skidåkare har rätt till terrängen utan att förvisa den andre. Är det ett område med flera slingor så kan det vara en bra idé att låta en slinga vara skidspår och en annan löparspår, men i regel är det ingen som riktigt ansvarar för dessa områden och jag tycker att detta är egentligen inte kommunens grej. Golfbanorna brukar annars vara skidåkarnas arena under snöhalvåret så egentligen borde inte problemet uppstå.
2. Det är den snabba som kommer bakom som ska köra om. Så funkar det i alla andra lägen så varför skulle andra regler gälla i ett skidspår? Jag, som är en långsam skidlöpare, kan ju inte hålla på att titta mig över axeln hela tiden och sedan stanna i spåret och kliva ur var femte minut. Den snabbe skidlöparen gör det där mycket snabbare och mer problemtfritt än mig.
3. Magdalena Ribbing: vad menar du med att rätt stil i spåret har mer med rätt kläder och stavföring att göra än hänsyn till andra? Jag möter nästan enbart trevliga skidåkare, oavsett kläder och årgång på skidorna. Vilka möter ni?
Herregud, det där var det sämsta svaret jag läst… Det var ju inte ens ett svar! Får man gissa att Magdalena Ribbing inte åker skidor? Att svara med uppmaningen att hålla ut för snart går det ändå inte att åka skidor på grund av att snön töat bort… Nä du. Surtacka.
Mina erfarenheter av skidåkare är att de är ytterst trevliga och ärliga människor. Vid spårcentraler ligger ofta både jackor och termosar kvar utan att någon verkar vara orolig för stölder.
Vad gäller hur man ska bete sig i spåret känns det väl som att vanligt logiskt tänkande fungerar. Håller med om det du skrev:-)
Underligt svar, men å andra sidan lär väl inte hon ha varit ute i spåret själv och upplevt hur det är… Min erfarenhet är att det är skidåkare är vänliga och hjälpsamma, precis som Annika skrev.
Om det finns två spår så tycker jag att det är självklart att det är den snabbare som ska byta spår och köra om, men när det bara finns ett spår så kan jag tänka mig att kliva ur om jag märker att jag blir ikapp hunnen. På tävlingar så brukar det ju vara så att en som blir varvad får flytta sig, men det är ju inte samma sak.
Jag har inte åkt längdåkningsskidor på typ 15 år, om det räcker ens, så jag är inte så insatt i det hela. Men det du skriver tycker jag låter som självklart?! Och jag läste hennes svar. Men what?! Hon svarar ju inte ett dugg på frågan hahaha. Snacka om massa annat skit utan att ens svara på frågan.
Jag läste också Ribbings svar nyss. Helt obegripligt. Och jag håller med dig om vem som ska köra om resp lämna företräde för vem. Det där med ”ur spår”-grejen känns ju helt knäppt. Den snabba åkaren har förmodligen bättre kontroll och sköter omkörningen snabbare än den tid det skulle ta för den långsamme åkaren att hoppa ur spår.
Däremot, en gång som det faktiskt kan vara på sin plats att den långsamma flyttar på sig är under tävlingar. Men då handlar det oftast om tävlingsbanor som är delvis öppna för allmänheten samtidigt. När jag tävlade i Åkulla åkte motionärer runt i spåren, och de fick snällt flytta på sig. Men det var de ju medvetna om, det stod på massa plakat att man skulle lämna företräde åt dem som åkte lopp.
Dessutom kan jag bli fly förbannad på folk som sällskapsåker i bredd i båda spåren och inte flyttar på sig när man kommer åkande bakom. Det hör ändå till normalt hyfs tycker jag att i de lägena hålla koll bakåt så man inte är i vägen. Men så fattar jag å andra sidan inte den där breddåkandegrejen heller. Samma sak i simhallen – varför envisas folk med att simma två och ibland tre i bredd?? Det är ju omöjligt att komma förbi utan att simma in i de som kommer i mötande trafik!
Jag har bara varit med om principen ”Ur spår” en gång, i fjol, tidigt på säsongen i Orsa där väldigt mycket duktiga skidåkare tränade… också jag 🙂
I övrigt är skidfolket bland de trevligaste, för att generalisera. jag tycker att det fungerar väldigt bra att den snabbare/starkare personen kör om på vänster sida.
Varför man går i maskinpreparerade skidspår har jag alltid svårt att förstå (men det förekommer).
I övrigt så är skidåkare trevliga att småprata med, om väder och vind och vallatips och andra bra spår osv. Mycket mer socialt än man kanske kan tro… det är iaf min upplevelse! Oavsett ålder på skidorna eller huruvida man kör i en gammal vindoverall från 80-talet eller de senaste funktionskläderna.