Ganska ofta ifrÃ¥gasätts expertrollen, särskilt när det gäller kostexperter. Vad som gör att Magdalena Ribbing är expert inom sin nisch (typ allmänt uppförande) vet jag inte – men i DN har hon lyckats med att inte riktigt svara pÃ¥ en frÃ¥ga om skidspÃ¥rsetikett. Jag utnämner mig härmed som expert i uppförande och skulle vilja säga sÃ¥här:
1. Det är skillnad pÃ¥ spÃ¥r och spÃ¥r. Maskinpreparerade spÃ¥r ska man självfallet inte gÃ¥ i. Ligger det spÃ¥r (alltsÃ¥ ej maskinellt preparerade) i det som vid barmark är en löparslinga sÃ¥ försök att gÃ¥ eller springa vid sidan av, det hör väl till en självklar trevlighet? Funkar inte det sÃ¥ är det ingens fel att spÃ¥ren blir trashade: bÃ¥de löpare och skidÃ¥kare har rätt till terrängen utan att förvisa den andre. Ãr det ett omrÃ¥de med flera slingor sÃ¥ kan det vara en bra idé att lÃ¥ta en slinga vara skidspÃ¥r och en annan löparspÃ¥r, men i regel är det ingen som riktigt ansvarar för dessa omrÃ¥den och jag tycker att detta är egentligen inte kommunens grej. Golfbanorna brukar annars vara skidÃ¥karnas arena under snöhalvÃ¥ret sÃ¥ egentligen borde inte problemet uppstÃ¥.
2. Det är den snabba som kommer bakom som ska köra om. Så funkar det i alla andra lägen så varför skulle andra regler gälla i ett skidspår? Jag, som är en långsam skidlöpare, kan ju inte hålla på att titta mig över axeln hela tiden och sedan stanna i spåret och kliva ur var femte minut. Den snabbe skidlöparen gör det där mycket snabbare och mer problemtfritt än mig.
3. Magdalena Ribbing: vad menar du med att rätt stil i spåret har mer med rätt kläder och stavföring att göra än hänsyn till andra? Jag möter nästan enbart trevliga skidåkare, oavsett kläder och årgång på skidorna. Vilka möter ni?