Det blev mÃ¥nga utropstecken pÃ¥ den rubriken. Jag har lust att sjunga studentsÃ¥ngen, ni vet den där som tjatar ”fy fan vad jag är bra”. SÃ¥ bra kändes det pÃ¥ träningen ikväll. Fan vad grym och stark jag kände mig!
Med grym och stark menar jag inte att jag gjorde djupast knäböj av alla eller hade bäst balans när vi skulle dansa balett pÃ¥ ett ben, men ärligt talat sÃ¥g jag heller ingen annan än mig själv – och sÃ¥ instruktörerna som jag höll fokus pÃ¥. Skillnaden frÃ¥n förra veckan – dÃ¥ jag var totalslut efter ett intervallpass pÃ¥ löpband – var milsvid. Det kändes knappt som om jag tränade samma pass! Förra veckan kändes det som om vi gjorde en miljard repetitioner pÃ¥ samma jäkla benböj pÃ¥ ett ben med omöjliga vridningar och toktunga viktskivor. Idag ville jag köra fler repetitioner och klassen var över pÃ¥ ett kick.
På vägen hem var jag hög av glädje och allt runtomkring mig var så tyst, så stillsamt och så vackert. Jag var glad och lycklig och den känslan tänker jag behålla hela kvällen. Imorgon ska jag jaga fler fantastiska endorfiner!
