På självaste julaftonen ringlade köerna med bilar och människor långa till stranden i Haverdal utanför Halmstad. Jag hade hört om de julbadande och trodde att de var ett gäng på 10 personer. Det visade sig att de var just så många för 3 eller 4 år sedan när traditionen med ett dopp i havet började. Denna julafton var det över 300 personer som trängdes på stranden varav mer än hälften badade.
Jag skickade sista badbilden nedan till min mamma via mms och hon tyckte det såg behagligt ut – men bilden ljuger. Det är minusgrader i luften och på sanden ligger ett täcke av is. Hur många grader det är i vattnet vet jag inte men jag tror nog att det var kallt. Folk rusade upp ur vattnet lika snabbt som de sprang i och efter 15 sekunder var juldoppet över.
Jag och Grabben tog tillfället i akt och sprang hem från Haverdal till julaftonsfirandet i närliggande Harplinge. Där väntade hur mycket grönkål som helst – en Halländsk specialitet som är godäcklig. Jag har inte riktigt bestämt mig. Grönkål kan ju tyckas nyttigt men ihopkokat med grädde och sirap så är det en kaloribomb som heter duga. Grabben äter det med mycket senap på – tillsammans med julskinka. Det där med senapen kommer jag aldrig att förstå. Inte julbadandet heller…
