Det var länge sedan jag tränade core puls. Riktigt länge sedan. Riktigt, riktigt länge sedan. Typ när det var sprillans nytt på SATS. Men när jag åter stod och hoppade på den vingliga plattan idag var det mesta sig likt. Man vippjoggade lite och gjorde lite hopp med 180-graderssnurr och landning i benböj och utfallsgång framför och bakom och allt sådant där. Passet var sig likt och det kändes som jag fortfarande var typ 25 år, singel och nyss hemflyttad till Stockholm igen. Nu ser verkligheten lite annorlunda ut men SATS core puls remains the same.
Jag tycker det är en helt okej träningsform. Ingen favorit men inte heller supertrist. Det funkar som variation helt enkelt.
Efter passet körde jag styrketräning med PT:n. Vi körde muskler på framsidan av kroppen men skippade benen eftersom jag fortfarande vilar lite från helgspinningen och eftersom jag ändå använt dem rätt så mycket på gruppträningen. Så nu är jag helt slut i armar och axlar istället. Så kan det gå!
Imorgon ska jag försöka springa lite. Det var ett tag sedan. Tur att det bara är att sätta ena foten framför den andra, annars skulle jag nog glömt bort hur man gjorde…
Ganska dålig bild men hey – det är en bild i alla fall!
Är du fortsatt nöjd med PT träningen?
I dag har jag lite ont, det spänner vid stygnen. Men annars är det ganska OK ändå 🙂
Jag har testat Corepuls en gång och tyckte ungefär som du, varken bu eller bä. Visst, ok pass, men inte så att jag kände att jag bara måste gå igen.
haha hur kan ni se det!?
Jag älskar ju Sats Core Puls, eller kanske framför allt Kajsas pass på SATS Medborgarplatsen (Stockholm) på torsdagar. Jag tycker att man kan ta ut sig totalt konditionsmässigt.
Haha, jag noterade också o’boyen. Det gäller att se de viktigaste detaljerna. 🙂
åååh är det oboy jag ser tro? 😛