Ibland när jag får kommentarer vill jag dela med mig av dem – och framförallt mina tankar kring dem. Oftast är de ifrågasättande på ett eller annat sätt. Igår fick jag denna kommentar:
Sara – du är så increadibly enusiastisk! Jag fattar inte att man kan ha
sån träningsglädje jämt? Har du aldrig PMS? Är du aldrig omotiverad?
HUR GÖR DU?
Jag är medveten om att jag växt upp i en alldeles speciell familj – och jag har aldrig tänkt på det så mycket som nu. Jag har märkt att för var dag blir jag allt mer lik min mamma och jag ser fram emot de år jag har framför mig. Blir jag som hon kommer jag bli fantastisk. Om ni tycker att jag är entusiastisk skulle ni lyssna till henne. Bättre föreläsare finns inte. Hon är nog den bästa talaren jag någonsin lyssnat på! Hela hon inspirerar och jag antar att äpplet inte faller långt från trädet…
Min pappa driver eget företag. Min mamma driver eget företag. Mormor och morfar har drivit eget företag och jag driver eget företag. Min pojkvän driver eget företag och numer driver min 19-åriga brorsa en klubb tillsammans med några kompisar. Trenden är tydlig men det har gått upp för mig först nu. Jag har vuxit upp bland sprudlande idéer och det har smittat av sig på mig, utan att jag egentligen varit medveten om det eller direkt agerat för att ta tillvara på den entusiasm som råder inom min familj. Det har liksom bara smittat av sig. Jag är uppvuxen i en entrepreneuriell familj och jag misstänker starkt att de som har idéer och förvandlar dessa till företag också besitter en gigantisk portion positivism.
Häromhelgen satt jag i soffan med Grabben och vi filade båda på våra olika projekt på datorerna. Jag frågade honom vad vi skulle ha gjort om vi inte haft våra hobbyföretag. Tänk vad många timmar vi kunde gjort annat på. Men vad är det där ”andra” egentligen? Shoppa? Kolla TV? Sitta och puttra på café? Ibland suckar jag över alla de idéer som sprudlar inom mig och som faktiskt kräver rätt mycket tid att genomföra. Men så tänker jag ett steg till – vad skulle jag gjort om jag inte haft mina idéer? Vad gör folk med all sin dötid? Vad gör man när man gör ingenting? Ibland sysselsätter jag mig med att göra ingenting, för det låter rätt så skönt. Men jag blir uttråkad efter 5 minuter.
För att översätta det till träningsglädjen så kan jag säga att ja, jag känner träningsglädje nästan jämt. Anledningen är att jag låter glädjen styra. Vill jag inte träna, ja då tränar jag inte. Eller så tränar jag något annat. Mitt motto är att träning ska vara roligt. Det är egentligen därför jag tränar. Är det inte kul, ja då har träningen tappat sitt syfte. Ibland kan det vara trist att träna – ta en liten paus (ja, det är tillåtet – särskilt om man tränar mycket) eller träna något annat. Tänk i nya banor. Sätt mål. Förverkliga dina idéer. Just nu researchar jag kickboxning till exempel. Om ni har kickboxningstips i Halmstad eller Göteborg får ni gärna dela med er!
PS. Nä, PMS har jag nog aldrig haft… DS.
