Märker ni att det är höst ute? Imorse var det is på marken och sand på perrongen. Vilken tur att jag har en ny, varm och gosig jacka då. Och att jag även har ett nytt jobb som kickstartar igång hösten riktigt ordentligt. Jag firade med skumpa igår och dubbelpass idag. Chansade lite och gick till SATS Tule utan att ha bokat in mig på något. Det blev med ens lite rörigt och receptionisten bokade först in mig på en PT-timme och sedan på boot camp men till slut blev det rätt och jag fick klassbiljetter till pumpen och pulsspinningen.

Pump, tänker ni kanske nu och höjer på ögonbrynen. Ja, pump! Jag måste testa några gånger till. Idag fanns det inte lika många hetsiga hyenor på klassen så det var lite lugnare. Däremot var det fler ovana pumpare som inte riktigt gjorde allting rätt. Det gjorde inte jag heller för jag hade glömt gummisnodd till håret och det är sjukt irriterande med hår i ansiktet. Särskilt svettigt hår i ansiktet – som det blev på spinningen efteråt.

Spinningen var ett renodlat backpass och I was in heaven. Jag trampade på som bara den i min favoritposition – stående – och låg stadigt på 89-90% av maxpuls. Ibland var jag uppe på 95% och det är en otrolig skillnad jämfört med 90% så jag tror att min maxpulsbedömning på 206 slag är korrekt.

Min svaga punkt, på både spinningpass och löptävlingar är att jag taggar av i slutet. Istället för att ge allt då så tänker jag att nu är det över och slår liksom av på takten. Inte för att jag är trött utan för att min hjärna är felinställd.

Nu får det vara slutsnackat för nu är det dags för frosseri. Biggest Loserfrosseri. Jag är hos Coola K och vi ska inspireras!

Till höger ser ni hur det kan gå när man har otur när man packar…