Oj vad många kommentarer jag fick på inlägget nedan. Jag blev faktiskt helt rörd, tänk att det kan finnas så mycket nätkärlek! Ni är fantastiska, varenda en av er! Några var lite kritiska till den som skrev kommentaren men det tycker jag inte att ni behöver vara, det är en ganska befogad fråga som inte var ställd av elakhet.
Som en kommentar på mitt inlägg, och min Biggest Loser-satsning så fick jag denna kommentar, som jag också vill svara på direkt på bloggen eftersom det är en oerhört intressant och viktig frågeställning:
Hej Sara, jag förstår inte ditt resonemang. Igår skrev du om att du är nöjd med dig själv och hur du ser ut etc. och idag skriver du om att du vill banta och tävlar i en biggest loser tävling. Hur hänger detta ihop? Verkar ju uppenbarligen inte som du trivs med dig själv. Ha en bra dag!
Detta är en fråga som är så enormt enkel att svara på, men som är så svår att skriva ner i ord. För mig är det självklart att det går att trivas med sig själv trots att man är 10 kg från sin idealvikt men när jag funderar på det i några minuter till så går det upp för mig att det nog inte så självklart för alla – och det är lika sorgligt som det är sant. Därför vet för en gångs skulle inte hur jag ska formulera mig.
När jag är nöjd med mig själv menar jag inte att jag tycker att jag är så jäkla snygg i de där jeansen från Acne. Jag kan nämligen inte få på mig några jeans från Acne. Kan jag vara nöjd och lycklig för det? Självklart!
Att vara nöjd betyder inte att man slutar upp med allting och låter kroppen och livet vara exakt som det är just då och där. Jag ger dig ett exempel: visst skulle du vara nöjd med att persa på ett millopp? Skulle du sluta med löpningen då – eftersom du är så bra som du aldrig någonsin varit förut – eller skulle det sporra dig till att springa snabbare nästa gång, chansen är stor att du kan bli lite bättre?
Jag tycker om mig själv som person. Jag har rätt många bra egenskaper och några mindre bra egenskaper, jag är smart, jag är driven och jag är en massa annat som jag vill vara. Det gör att jag trivs med mig själv. Jag väger lite för mycket för att kunna återuppta hästridningen och jag väger lite för mycket för att vara snabb i löpspåret och jag väger lite för mycket för att se bra ut i ett par stuprörsjeans. Gör det att jag inte trivs med mig själv? Hell no. Trots att jag gärna hade sett bra ut i ett par stuprörsjeans så står inte min trivsel och faller med det. Förmodligen har jag för lite övervikt för att min vikt ska påverka hur jag trivs med mig själv. Men jag har för mycket övervikt eftersom min vikt påverkar saker som jag vill göra.
Att tro att vikten är den viktigaste faktorn för att man ska trivas med sig själv, såsom kommentaren förmedlar, är ganska sorglig. Och tyvärr alltför vanlig.
Träningsdag i Glumslöv, nöjd och glad med ett BMI på typ 30.
Urz: kul att du kom att tänka på detta! 🙂 ha en toppenfin dag!!
Behövde lite pepp, och kom att tänka på det här inlägget… Fick söka reda på det, och ja det var precis så bra skrivet som jag mindes!
För att må riktigt bra behöver jag få in i min skalle att jag kan vara nöjd med hur jag ser ut idag – men att jag ändå kan fortsätta att kämpa på för att forma kroppen närmare den målbild jag har. Att vara nöjd/acceptera hur man ser ut behöver verkligen inte betyda att man ”ger upp”. Tvärtom! TACK! =)
Så fruktansvärt bra skrivet!
Jeg elsker deg! Var akkurat et sånt innlegg jeg trengte å lese i dag 🙂
Jag förstår så väl hur du menar och jag tycker att du har en så bra inställning. Men jag tror att om man (som jag) inte trivs med sig själv så tror man gärna att vikt och trivsel med sig själv måste vara sammankopplade. Jag själv har väldigt svårt att se att jag skulle kunna vara nöjd med mig själv och samtidigt vilja gå ner i vikt… Men det är härligt att se att det går! Det är som du skriver – vikt är faktiskt inte allt och det är inte nyckeln till att må bra med sig själv!!
Alltså, jag har läst din blogg ett tag nu och jag fattar verkligen inte det här snacket om ”övervikt”. Du ser ju helt fantastisk ut! Ett BMI på 30? Det måste ju vara muskler isf, för mkt fett ser inte jag på din kropp? Jag vill inte förminska det du säger, men jag SER det bara inte.
Otroligt peppande och inspirerande blogg och du är så vacker, du strålar på varje bild! Heja dig! 🙂
VA? BMI på 30? jag fattar ingenting, du ser abslut inte alls ut att vara så överviktig, du gnatar om tio kg men jag vet inte jag.
förresten. varför vill du väga mindre för att kunna rida? själv var jag som mest vältränad och ironiskt nog mest överviktig när jag höll på med hästar (ridning och körning) och min vikt var aldrig något jag tänkte på (då)..
Jag måste bara säga att jag tycker du ser ut att vara alldeles lagom på den bilden? 10 kg för mkt på vågen syns då rakt inte på dig där! Tycker du är kanon :o)
Hej Sara, tack för ett klockrent svar på kommentaren. Jag tycker du verkar vara en superwoman enl. bloggen och förstår nu varför du biggest loser tävlar. Klart man vill göra det man älskar mest, i ditt fall rida. Vi alla har ju olika mål/ideer om hur livet skall levas och vad som gör oss lyckliga. Gör man det man tycker är kul så mår man bäst både på insidan och utsidan. Det är nog jag som inte borde lyssna på alla andra och deras åsikter om mitt tränande/ icke tränande. Har precis som du en stor kärlek till allt som idag klassas som träning, men såfort jag nämner något om träning så får jag kommentaren ”Oj, ska du träna nu igen” även om det rör sig om 4-5 gånger i veckan med uppstyrda pass (vilket är betydligt mindre än under min uppväxt) då jag gick till skolan 1 timme innan vi började för att spela fotboll, spelade fotboll varje rast, hade alltid gympa på fritt val och i vanliga gympan (2-ggr per vecka), tränade fotboll/matcher/sprang etc. ca 8-10 pass i veckan och cyklade eller inlinesade ALLTID till träningarna och fram och tillbaka till skolan (ca 6 km).
Oj, nu började det handla om något helt annat, men har genom din blogg inte fått intrycket av att du inte kunde göra det du älskar mest – rida. Det är ju faktiskt lika självklart som att gå på rehab för en skadad fotbollsspelare. Lycka till! och ha en skön helg!
Nu blir jag ännu mer imponerad av dig, när du nämnde ditt BMI. Jag trodde absolut att du vägd sisådär 15kg mindre, för jag har aldrig tyckt att du sett stor ut (tycker jag inte nu heller) Du är en grym förebild och idrottskvinna! Nu skäms jag mer över mig själv som har låtit mina kg begränsa min tro på att bli en bra löpare!!
Det hela handlar ju om att du har bra självkänsla. Du mår bra innifrån och det lyser igenom till utsidan. Sen att man kanske vill gå ner några kilon handlar ju bara att att finputsa lite på fasaden.
Sen när det gäller ”skinny jeans” så ser typ ingen bra ut i dem. Undertecknad inräknad. Om man inte har obefintliga höfter à la Kate Moss. Det är ett ganska osmickrande plagg som folk har på sig för att det är inne och inte för att de ser snygga ut i det. Ha en underbar helg!
Fler behöver som du fundera över vilken vikt de lägger vid vikten. Kommentaren kanske är en vanlig tanke vid första anblicken, men missar, som du påpekar, det fatala i att vikt skulle vara nöjd-med-livet-variabeln nummer ett!
Du är ju helt underbar! Tänk om fler kunde tänka som dig! Vilket himla bra inlägg – igen!!
Ha en underbar helg i Are.
Kram fran Lisa
DU e fantastisk 🙂
Önskar precis som miss Agda att många läser det här inlägget. Så vansinnigt bra skrivet.
Jag måste bara säga att du inspirerar mig nästan dagligdags vad gäller träning och tänk kring träning! Det kan man behöva som fyrbarnsmorsa. Jag brukar tänka på dig och Marathon-Mia när det går tungt att springa ute i spåret! Välformulerade viktinlägg!
Så sant som det var sagt. Jag vet nog ganska många som skulle må bra av att läsa ditt inlägg.
Kramar och njut av Åre!
Jag förstår precis vad du menar – riktigt bra inlägg!! Kram på dig!
Men Sara, det är klart du kan rida även om du väger lite för mycket. Hästar är ju starka. Börja rid igen nu! Hästar är ju det bästa som finns:)
Ännu ett sånt där riktigt bra inlägg. Du bara radar upp dem en efter en! 🙂