Oj vad många kommentarer jag fick på inlägget nedan. Jag blev faktiskt helt rörd, tänk att det kan finnas så mycket nätkärlek! Ni är fantastiska, varenda en av er! Några var lite kritiska till den som skrev kommentaren men det tycker jag inte att ni behöver vara, det är en ganska befogad fråga som inte var ställd av elakhet.
Som en kommentar på mitt inlägg, och min Biggest Loser-satsning så fick jag denna kommentar, som jag också vill svara på direkt på bloggen eftersom det är en oerhört intressant och viktig frågeställning:
Hej Sara, jag förstår inte ditt resonemang. Igår skrev du om att du är nöjd med dig själv och hur du ser ut etc. och idag skriver du om att du vill banta och tävlar i en biggest loser tävling. Hur hänger detta ihop? Verkar ju uppenbarligen inte som du trivs med dig själv. Ha en bra dag!
Detta är en frÃ¥ga som är sÃ¥ enormt enkel att svara pÃ¥, men som är sÃ¥ svÃ¥r att skriva ner i ord. För mig är det självklart att det gÃ¥r att trivas med sig själv trots att man är 10 kg frÃ¥n sin idealvikt men när jag funderar pÃ¥ det i nÃ¥gra minuter till sÃ¥ gÃ¥r det upp för mig att det nog inte sÃ¥ självklart för alla – och det är lika sorgligt som det är sant. Därför vet för en gÃ¥ngs skulle inte hur jag ska formulera mig.
När jag är nöjd med mig själv menar jag inte att jag tycker att jag är så jäkla snygg i de där jeansen från Acne. Jag kan nämligen inte få på mig några jeans från Acne. Kan jag vara nöjd och lycklig för det? Självklart!
Att vara nöjd betyder inte att man slutar upp med allting och lÃ¥ter kroppen och livet vara exakt som det är just dÃ¥ och där. Jag ger dig ett exempel: visst skulle du vara nöjd med att persa pÃ¥ ett millopp? Skulle du sluta med löpningen dÃ¥ – eftersom du är sÃ¥ bra som du aldrig nÃ¥gonsin varit förut – eller skulle det sporra dig till att springa snabbare nästa gÃ¥ng, chansen är stor att du kan bli lite bättre?
Jag tycker om mig själv som person. Jag har rätt många bra egenskaper och några mindre bra egenskaper, jag är smart, jag är driven och jag är en massa annat som jag vill vara. Det gör att jag trivs med mig själv. Jag väger lite för mycket för att kunna återuppta hästridningen och jag väger lite för mycket för att vara snabb i löpspåret och jag väger lite för mycket för att se bra ut i ett par stuprörsjeans. Gör det att jag inte trivs med mig själv? Hell no. Trots att jag gärna hade sett bra ut i ett par stuprörsjeans så står inte min trivsel och faller med det. Förmodligen har jag för lite övervikt för att min vikt ska påverka hur jag trivs med mig själv. Men jag har för mycket övervikt eftersom min vikt påverkar saker som jag vill göra.
Att tro att vikten är den viktigaste faktorn för att man ska trivas med sig själv, såsom kommentaren förmedlar, är ganska sorglig. Och tyvärr alltför vanlig.
Träningsdag i Glumslöv, nöjd och glad med ett BMI på typ 30.
