För 2 veckor sedan bokade jag in mig på ett pass som Helena rekommenderade. Fredrik Anderssons lunchpump på SATS Hötorget. Det brukar vara sjukt mycket kö till det passet – så också denna gång. Det var bara det att det inte var Fredrik Andersson som stod på scen. Fredrik Andersson har hoppat häck nere i Skåne och det har ju jag faktiskt läst om här. Men att det skulle vara samma Fredrik kopplade inte jag.

Det stod en tjej på scenen istället. En pytteliten tjej som var grymt stark. Själv tog jag det lugnt med vikterna eftersom jag inte kört pump på år och dagar. Och jag vet varför. Alltså, jag har inget emot själva body pumpen i sig. Visst kan det vara kul att klämma in ett sådant pass ibland, även om jag gillar ”riktig” styrketräning bättre. Men det som gör att jag inte kör pump särskilt ofta är att det känns som man tränar med ett gäng hetsiga hyenor. Mitt under passet så vet alla att nu har vi kört sista grejen på bräda, och då ska hälften av deltagarna lägga tillbaka brädan på en gång. Och innan magträningen vill många lägga tillbaka vikterna. Jag stör mig på sådant. Och eftersom det tydligen är mer regel än undantag och något som uppenbarligen hör till själva pumpproceduren så håller jag mig borta från pumpen. Jag vill träna sådant jag blir glad av, inte sådant jag störs av. Enough said.

Jag sitter på Sandys och käkar en kycklingsallad medan jag skriver detta. Om det nu intresserar er?