Det är bra när vi vinner veckofinalerna i Biggest Loser. Men det är inte hela världen att förlora – då får vi springa straffrunda och den behöver jag! Jag behöver tänja på gränserna lite. Jag behöver ligga och mala i pulszon 4 med toppar i pulszon 5, även när jag springer. Och det spelar ingen roll hur fort det går eller hur långt jag springer. Det viktiga är att springa 10 min lugnt, 10 min utanför comfort zone, 10 min max och 10 min lugnt. Det kan man göra gåendes – om man bara ser till att man går på max när det väl är dags för max. Det går helt enkelt inte att misslyckas! Det är det som är det fina med löpning.
Jag sprang och funderade lite på Claes Runheims ledare i senaste Runners World. Och du Claes, jag tycker faktiskt att du gör ett grymt jobb med RW – trots att jag mailat dig och frågat vad som hänt med omslaget på senare tid. Jag tycker du gett innehållet ett lyft också – men din inställning till ultralöpning är lite skrämmande!
Såhär skrev Claes: Hur svårt kan det vara att släpa sig fram i sju-minuterstempo utan styrfart under lång tid? Fan, jag promenerar ju lika fort som de tar sig fram.//Efter den här sommaren har jag ändrat ståndpunkt en aning. Jag har gjort ett lappkast. Det beror på Jonas Buud.//När jag läste resultaten från VM/EM i Belgien och kunde konstatera att Jonas Buud från Mora hade sprungit 10 mil i fyraminuterstempo så förstod även jag hur grymt ultralöpning kan vara. Då insåg även jag att ultralöpning är ”riktigt löpning”.
Så skriver alltså Claes i en tidning som vänder sig till vana löpare – men som också ska locka nybörjare. Det är ganska många nybörjare som springer 5 km i sjuminuterstempo. Men dessa tas tydligen inte på allvar. Inte heller när de håller på i timmar. Ja, kanske dygn. Nä, för hur svårt kan det vara undrar Claes? Ja du Claes, du får väl testa – så ser du hur svårt det kan vara!
Det Claes skrev i senaste Runners World skulle kunna låta såhär, om jag satt med samma typ av åsikter som honom men ”översätter” det till skidåkning: Jag förstår inte varför alla medelsvenssons åker skidor. Jag menar, åka till fjällen och spendera en vecka med att nästintill ploga sig nedför en backe, det kallar inte jag skidåkning. Men se på Jon Olsson eller Anja Pärsson, när kanterna skär djupt i varenda sväng, när kafterna utnyttjas maximalt och ingen snö sprutar bakom, det är riktig skidåkning det!
Och så har jag inte hört en enda människa uttrycka sig. Få klagar på andras taskiga teknik i fjällvärlden, men ta sig fram i 7 min/km, det ifrågasätts tydligen. Tänk vad skönt det vore om det tilläts finnas lika mycket glädje i löparspåret, som det gör i skidbacken. Tack alla lopp som främjar glädjen. Och ett högt burop över Claes som jag rekommenderar att testa ett ultralopp. Man behöver inte springa 10 mil i fyraminuterstempo för att det ska vara grymt. Men det kommer du också att märka Claes, när du vågar testa!
Jag kände mig heller inte direkt imponerad över hans ledare. Fick mig att känna att det uppenbarligen är en tidning som riktar sig till eliten, och hur många läsare är det egentligen?
Ja, det var väl ovanligt korkat skrivet av honom. Eller ovanligt och ovanligt, jag vill minnas att det har kommit en och annan groda från honom genom åren. Nåväl. Jag läste förra veckan, jag tror det var i SvD, att 17 procent av svenskarna är ute och springer minst en gång per månad. 17 procent! Det borde ju bli strax över en miljon människor.
Är det rimligt att tro att den miljonen ska kunna springa i detta 4-minuterstempo. Nej, det är det inte. Men de är ute längs vägarna likafullt. Kämpandes, slitandes. Och jag slår vad om att de mår så mycket bättre än de resterande miljonerna som aldrig någonsin är ute och springer.
Jag vet inte vilken fart jag själv håller. Sexminuterstempo, typ. Och jag är väldigt nöjd och glad över det!
Jag vet
Bra skrivet! Försöker själv börja springa lite nu och då men kommer inte riktigt igång. Och det är typer som han som gör att det inte känns okej att jogga/lufsa/gå i sin egen takt. Löpning känns så mycket prestation tycker jag. Jag är glad om jag orkar springa ett helt pass i ett sträck! Borde inte en företrädare för en löpartidning locka fler till löpningen istället för att avskräcka?
Hihi, Marathonmias kommentar! 🙂 Utmaning på G?
Vilket idiotiskt påhitt. Jag brukar försöka tänka att de som är lite sämre/springer långsammare, och dit räknar jag mig själv, får kämpa lite hårdare istället. Och oavsett om jag springer i 6:00-minuterstempo eller 4:00-minuterstempo så sliter jag utifrån mina förutsättningar när jag ligger på 90 % av maxpuls och svettas, kämpar och strävar framåt… Det gör nog lika ont att utvecklas oavsett vilken fart man springer i…
I dare you Claes. Må bäste man/kvinna vinna 🙂
Heja dig Sara – vilken härlig liknelse!
Ironiskt att jag fick ett erbjudande i brevlådan idag om att starta en prenumeration och bara betala 50 % av priset. Jag skulle betala in summan idag, men NEJNEJ, jag skiter i RW så länge och köper lösnummer när jag ser att det är något som intresserar mig mer. Och med den attityden får Claes inga nybörjarlöpare. Dom som ställer upp i motionslopp runt om i Sverige bara för att de tycker att det är roligt. Eller dom som njuter av sin löpning och skiter i kilometertider. Det saknar jag i RW, artiklar som beskriver löparglädje, runnershigh, löparresor, härliga artiklar som beskriver känslor och upplevelser kring löpning. Är så less på ”så här blir du snabbare på halvmaran” eller ”spring 10 km på 40 min, så här tränar du”… Det är boring att läsa sånt i varje tidning. RIKTIGT BRA INLÄGG SARA!!
Jag fick tidningen gratis nu när jag sprang Tjejmilen och gjorde samma reflektion som du. Det är så klantigt skrivet att jag blir mållös. Tack för en inspirerande blogg!
Bra inlägg, och vilken bra jämförelse med skidakning! Är sa glad att jag hitta till din blogg, du ger mig massor med energi.
Keep up the good work!
Bra inlägg! 🙂 Springer jag i 6:40-tempo befinner jag mig snart i pulszon 5. Skulle jag hålla det tempot under en längre tid skulle jag förmodligen spy. Så det handlar inte om att man inte vill springa snabbt (vilket en del kanske tror?), utan att många helt enkelt inte kan springa snabbt just då. Självklart blir man bättre med tiden, men jag tror inte att jag någonsin kommer bli en 4 min-löpare oavsett distans.
Jag som just skall börja testa på löpningen läste själv det där häromdagen och kände att detvar rätt von oben. Bara att borsta av sig för egen del, låta det stå för honom, men trist att han kör sånt där sittandet på första raden…
claes runheims, RW’s, största inkomstkälla är de som springer Tjejmilen (har hört honom säga det själv) – inte undra på att nästan ingen förnyar prenumerationerna efter ett år…
Man kanske skulle ta in den där attityden ändå… i skidbackarna alltså. Eller typ ha en liftkö för de som åker på teknik och skärande sväng och en för de plogande… moahahaha… Men näj! Jag skämtar såklart. Den där Claes får ta och kamma till sig! jag kan sprinag intervaller och tusingar i 4 min/kilometertempo, men springer just nu inte längre än 15 km om det inte gäller liv och död. Och då älskar jag löpning!!! För jag spenderade hela hösten o vintern med det där att förbereda kroppen på att springa långt. Och blev knäckt… så kan det gå, även när man planerar att springa långt i 5.21 km/tempo…
Tack för den reflektionen! Vad vet man – egentligen – om en annan människa och hennes förutsättningar?
Runheim är härmed inbjuden till nåt ”soft” långpass senare i höst, tex. Årets Sista Långlopp som är drygt 60km runt Stockholm. Kan sätta en slant på att han bryter innan Jakobsberg, knäckt av det hårda 7-min-tempot.
Bra skrivet! Vill minnas att Claes Runheim skrivit en liknande krönika om stavgång och hur mycket han irriterar sig på det…
Han verkar inte vara så sugen på att locka nya läsare den där…
Kör hårt med din straffrunda. Även om jag inte tycker att träning ska ses som ett straff – men det vet jag att du inte heller tycker egentligen 🙂
Mitt rekord på 5 km är typ 45 minuter. Vad blir det? 9 minuters tempo? Klarade jag 7 minuters temp ens 1 km (borde kanske prova?) skulle jag vara superglad.
WORD kunde inte sagt det bättre :=)
Ska ni till Uppsala och testa 50 alt 100 km på en bra rundbana?
/Staffan numera 100 miles löpare
Väl rutet!
Det är verkligen en märklig tids- och prestationshets i löpning. Oavsett tempo är det en prestation att förflytta sig konstant en hel dag eller att med egna ben ta sig fram 10 mil.
Än en gång sätter du ord på det som i vart fall jag tänker. Tack tack!
Jag blev rosenrasande när jag läste det, han snackar mycket skit den mannen. Ibland får jag en känsla av att han skriver så för att liksom själv framstå som en supertopplöpare. Sådär ifall vi inte har märkt att han springer snabbt, så vill han liksom markera det.
Bra rutet!
Här är ännu en (total nybörjare/nyfrälst) som inte håller så högt tempo alls… men ändå är jättestolt och glad över att jag faktiskt orkar springa hela 5 km (jobbar på de 10!) i ett svep, även om det går så långsamt att jag närmast lufsar fram.
Hoppas att din kritik når Hr Runheim, den kan han behöva höra!
Toppenblogg – blir superinspirerad av dina glada inlägg! Keep up the good work!
Så puckat skrivet!
Word! Himla trist med folk som håller på och dissar ”långsamma” löpare. För att inte tala om diskussionen om var gränsen går för vad som är jogging och vad som är löpning. Det har ju inte minsta betydelse hur snabbt man springer, det är ju ATT man springer som är det coola! Det som är 4-minuterstempo för någon kan ju vara 7-minuters för någon annan. Undrar förresten hur snabbt Runheim själv skulle springa om han skulle göra ett 12-timmars eller nåt…?
AMEN! För här har du en tjej som springer i 7 minuters tempo och faktiskt är väldigt, väldigt stolt över det! *S*