Ikväll var kvällen dÃ¥ jag kapitulerade totalt. Jag vet inte om jag är pÃ¥ väg att bli sjuk eller om jag behöver vila – men nÃ¥got är fel i kroppen. Och det visade sig tydligt ikväll!

Jag värmde upp inför kvällens roliga body combat med träning på crosstrainern. Det som i vanliga fall är en barnlek var extremt jobbigt. Jag svettades som en tok och var hur trött som helst mellan låtarna i ipoden. När sedan combaten började kände jag mig extremtrött av minsta lilla. Att lyfta armarna var en pärs och när vi gjort 8 raka slag i luften ville jag sätta mig och vila. Varningsklockorna ringde i huvudet så jag lämnade klassen efter en halvtimme och lämnade en lapp till instruktören om att det inte var henne det var fel på. Hon var ju bra!

Jag ringde min träningspartner Coola K och blev trött bara av att gÃ¥ och prata med henne. Träffade Grabben och gick med honom och handlade pÃ¥ Hemköp och det var jobbigt att gÃ¥ runt bland frysdiskarna. Ville helst ta en taxi de 400 metrarna hem…

Nu blir det inga mÃ¥nga knop resten av kvällen. Jag har legat i soffan och kollat Du är vad du äter. Det programmet fÃ¥r mycket skäll men vet ni vad? Jag tycker det är bra! Det är inte vad Anna Skipper säger som är bra. Jag är inte utbildad i ämnet och vet inte vad som stämmer men – det som är viktigt med detta program är att jag tror att det inspirerar mÃ¥nga att ta tag i sig själva. Att försöka förändra sina vanor. Programmet visar att det gÃ¥r – även när det verkar som mest hopplöst. Det tyckerjag är viktigt. När jag tittar pÃ¥ Du är vad du äter sÃ¥ är det förändringen jag minns frÃ¥n programmet, och inte exakt vad som sägs – sÃ¥ om Anna har jätterätt eller inte spelar mindre roll. Jag fÃ¥r ofta min motivationskick pÃ¥ torsdagskvällarna!

Den här söta krabaten lÃ¥g utanför gymmet. Jag ville ta med den hem. Men det hade inte gÃ¥tt – jag hade inte orkat hÃ¥lla i kopplet…