Ikväll var kvällen då jag kapitulerade totalt. Jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk eller om jag behöver vila – men något är fel i kroppen. Och det visade sig tydligt ikväll!

Jag värmde upp inför kvällens roliga body combat med träning på crosstrainern. Det som i vanliga fall är en barnlek var extremt jobbigt. Jag svettades som en tok och var hur trött som helst mellan låtarna i ipoden. När sedan combaten började kände jag mig extremtrött av minsta lilla. Att lyfta armarna var en pärs och när vi gjort 8 raka slag i luften ville jag sätta mig och vila. Varningsklockorna ringde i huvudet så jag lämnade klassen efter en halvtimme och lämnade en lapp till instruktören om att det inte var henne det var fel på. Hon var ju bra!

Jag ringde min träningspartner Coola K och blev trött bara av att gå och prata med henne. Träffade Grabben och gick med honom och handlade på Hemköp och det var jobbigt att gå runt bland frysdiskarna. Ville helst ta en taxi de 400 metrarna hem…

Nu blir det inga många knop resten av kvällen. Jag har legat i soffan och kollat Du är vad du äter. Det programmet får mycket skäll men vet ni vad? Jag tycker det är bra! Det är inte vad Anna Skipper säger som är bra. Jag är inte utbildad i ämnet och vet inte vad som stämmer men – det som är viktigt med detta program är att jag tror att det inspirerar många att ta tag i sig själva. Att försöka förändra sina vanor. Programmet visar att det går – även när det verkar som mest hopplöst. Det tyckerjag är viktigt. När jag tittar på Du är vad du äter så är det förändringen jag minns från programmet, och inte exakt vad som sägs – så om Anna har jätterätt eller inte spelar mindre roll. Jag får ofta min motivationskick på torsdagskvällarna!

Den här söta krabaten låg utanför gymmet. Jag ville ta med den hem. Men det hade inte gått – jag hade inte orkat hålla i kopplet…