Jag hade bra flyt på dagen. Och extremt dåligt flyt när eftermiddagen föll på. Jag satt i soffan halv sex när jag egentligen skulle vara på gymmet och köra rygg och armar. Jag satt i soffan klockan halv sju när jag egentligen skulle vara på gymmet och dansa. Jag satt i soffan klockan halv åtta när jag egentligen skulle vara på gymmet och avsluta träningsdagen med body balance. Och eftersom planen inte var att jag skulle sitta i soffan hela kvällen blev Grabben väldigt förvånad över att hitta mig hemma när han kom hem efter att ha varit borta en sväng.

För nej. Det var inte meningen att jag skulle sitta i soffan hela kvällen och stirra mig blind på en datorskärm. Men ibland armbågar sig jobbet lite fräckt före. Och ibland är den stressen som jobbet orsakar olidlig och påfrestande. Jag syftar på den sortens stress som framkallas när man väntar på andra och vill att de ska skynda sig. Har jag själv mycket att göra är det inga problem. Jag är en hejare på att jobba. När som helst. Då hade jag tagit paus, gått till gymmet och samlat ny energi – och gått hem och jobbat. Betat av allt lugnt och metodiskt.

Nu satt jag hemma och blev superstressad och bara väntade, jobbade när jag fick in det jag väntade på och blev sedan så trött att jag inte kom iväg alls. Det blir inte alltid som man tänkt sig.