Min pulsklocka visar att på en kaloriförbrukning på 1 efter kvällens träning. Ja ni läste rätt. 1! Jäkla pulsklocka. Jag har tvättat pulsbandet och bytt batteri i både klocka och band, men den har blivit helt opålitlig. Ofta registreras ingen puls alls och lika ofta fastnar pulsen på ett visst slag. Typ 162. Fast den visade på 54 slag under någon sekund ikväll. Det var då min 1 kalori i förbrukning registrerades. Det är väldigt frustrerande!

Jag var på gymmet en halvtimma innan veckans bästa spinningpass på SATS Halmstad började. På den tiden hann jag inte med lika mycket styrketräning som jag brukar, men jag körde i alla fall axelpress med hantlar, militärpress, drag till hakan, lyft åt sidan med hantlar, militärpress på lätt lutande bänk (min favorit!), bänkpress med hantlar och flyes.

När jag sedan satte mig på spinningcykeln var det lite jobbigt. Jobbigt att snurra runt tramporna och jobbigt att luta kroppen sådär lätt mot styret. Träningsvärken i benen kändes mest av i början men ju mer blodet cirkulerade runt desto bättre blev det. Och snart glömde jag bort axlarna också. För en gångs skull satt jag längst bak men det är faktiskt inte lika kul. Bästa stämningen är långt framme. Där är man mitt i hettan och mitt i musiken. Det ger mer känsla och mer motivation. Nu var det mest som om jag satt och tittade på en spinnngklass – men jag vill vara mitt i den!

Jag funderar rätt mycket när jag spinner. Ofta planerar jag mina egna spinningpass under låtarna. Tänker på upplägg och hur jag skulle använda musiken. Jag får dessutom många av mina idéer när jag tränar. Ikväll kom jag på ännu en. Jag är redan instruktör. Skidinstruktör. Jag har den pedagogiska kunskapen och vanan att prata inför folk då jag i mitt arbete fått nöjet att göra det flertalet gånger. Jag kanske skulle ta och bli spinninginstruktör. Inte här och nu. Men, om -10 kilo. Det vore väl en bra morot för min Biggest Loser-målsättning!