Jag hade inte så mycket att tänka på under min terränglöprunda igår så tankarna svamlade lite åt alla möjliga håll. Tänkte bland annat på en kommentar jag fått från en tidning om att jag är för ”i form” för att viktblogga hos dem. Jag tyckte det var lustigt.
När jag springer där andra springer, till exempel i ett lopp eller ett motionsspår, så är jag nästan alltid säker på att jag väger allra mest bland alla tjejer. Ja, säkert bland många killar också. För det finns inte särskilt många i min viktklass som tränar. Eller framförallt springer. Och det var då jag kom på det. Utrycket! Jag är ju fet och fit! En kombination som tycks vara omöjlig för många. Obegriplig att förstå. Okej om man väger 3 kilo för mycket. Köper kläder i storlek 38 istället för 36. Men kläder i storlek 44? Tja, det är jag det. Och jag kan minsann springa en mil eller två. Eller fyra. Och när jag gjort det så kan jag göra om det dagen efter.
Tankarna spann vidare medan jag avverkade grus och rötter under skosulorna. Hur kommer det sig att jag har så många besökare på min blogg? Jag är ingen Gynning eller Kenza vars bloggar man besöker för att titta på bilderna. För att betrakta och avundas för en liten stund. Försöka hitta åtminstone ett litet skönhetsfel som får en att må lite bättre. Eller ett litet misslyckande. Vad finns det hos mig?
Jag har inte den där ”tyngden” som jag alltid letar hos föreläsare. Om jag ska lyssna på någon så vill jag att han eller hon ska vara ett levande bevis på vad han/hon talar om. Är det ett seminarium om sälj så vill jag ha flertalet bevis på att den som står framför mig och pratar faktiskt har lyckats. Att ha lyckats lika bra ”som alla andra”, funkar inte. Personen måste vara lite bättre, för att jag ska ta till mig. För att jag ska respektera budskapet. För att jag ens ska lyssna.
Och så sitter jag här och skriver en träningsblogg och de flesta som läser och kommenterar springer snabbare än mig. En del springer lite längre. Många har lägre fettprocent. Mer utbildning inom träning och massor med träningserfarenhet och tävlingsrutin. Men det är något som får er att stanna kvar. Och att komma tillbaka. Och jag kan inte annat än att dra slutsatsen att vara vältränad handlar om mer än vikt och muskler. Det handlar om hälsa. Och på löprundan, där jag svor över stenar i skorna och fäktade bort grenar och buskar med armarna, kom jag fram till att hälsa är ett sinnesstånd.
Jag länkar än en gång till mitt paradinlägg om vad den här bloggen handlar om. Det kan nog bli en fin avslutning på detta inlägg. Många vet redan vad den här bloggen handlar om – ni kommer ju tillbaka. Men om ni ändå skulle tveka, och undra lite, vad en sådan som jag gör här uppe på min träningstopp.
har precis hittat till din blogg, och tycker att den är super! Här kommer jag att stanna 🙂 väldigt bra inlägg, måste bara tillägga att en stor anledning till att jag tycker att den är bra är den glädje du skriver med! (& jag skulle inte kalla dig fet!)
Hittade din blogg idag, jag älskar din inställning till träning kropp hälsa och välmående, en sån här blogg har jag sökt efter länge, jag tror jag är en stammis redan! love it
Åh, jag vet inte vad jag ska säga… förutom att jag verkligen INTE tycker att du är fet. Alla är olika och har olika grundstommar. Själv tror jag inte att jag överhuvudtaget har en möjlighet att bli smal – så där smal som de där modebloggerskorna är. Jag är hyfsat normalbyggd men känner mig ofta stor och har rejäla ben som minsann inte ryms i några stuprörsbyxor eller höga stövlar. Jag tror dock att mer eller mindre alla har något man själv stör sig på, kanske tom har komplex över eller åtminstone ibland leker med tanken att man kunde få en kroppsdel som någon annan, större eller mindre beroende på vem du frågar… Felet är ju att man jämför sig med andra och jag tycker att det är det som är tjusningen med dig! Att du inte verkar jämföra dig med andra utan går dina egna vägar. Jag önskar på något sätt att du inte behövde väga dig och leta kilon utan bara bara bara kunde träna för att du tycker att det är kul. Detsamma gäller mig själv men nu är man som är… Nu önskar jag dig all lycka iaf eftersom du trots viktminskningstävlingen verkar ha en sund uppfattning och himla bra inställning. 🙂 Kram!
men åh, hej sara! Sitte rhär och tar igen vad jag missat på semestern… För det är ju så, din blogg återvänder jag ALLTID till för att du är
1: driven, gör det du vill i både jobb o träning
2: glad
3: lite galen
Kombinationen av de tre ovanstående är oslagbar.
Power-Puma.
PS: Dessutom skriver du ju väldigt bra, har en bra form på inläggen (bilder, text, stavning osv), det skadar ju aldrig!
KRAM!
Jag gillar din blogg för den är full av positivitet, glädje och sprallighet gällande träning. Spelar ingen roll om du har strl 44, inspireras knappast av Gynnings blogg som kanske har mindre strl men som rekommenderar att äta så lite som möjligt för att hålla sig smal. Personligen vill jag inte banta. Vill träna & ha kul. Därför är din blogg bra. Vältränad är snyggare än skinn & ben.
Med risk för att bara upprepa vad andra redan har sagt så: Jag läser din blogg för att du är så grymt inspirerande! Det är skönt att läsa om någon som blir glad när hon gör grymma grejer, men som utan omsvep också ärligt erkänner när träningen och livet är lite pissigt. Och det är alltid lika roligt att läsa om dina mer eller mindre galna äventyr. Som att vakna en tisdag och bestämma sig för att cykla till Varberg… 🙂
Träning är ju framför allt ROLIGT och inte något man ägnar sig åt enbart för att få bort överflödskilon på låren liksom. Och du är skitbra på att förmedla just den känslan, det roliga och härliga i att träna.
Tack för alla kommentarer återigen. De ska jag plocka fram när det känns motigt. Ni ger mig så mycket!!!!!!!
Du är så klok. Jag älskar din blogg och din träningsglädje och glöd.
Och uttrycket ”fet och fit” är galet bra!
jag läser din blogg varje dag Följt den sedan urminnestider 😉 och älskar den. Du inspirerad Staplar inte moralkakor Är inte alltid skitnödigt korrekt Du är ärlig och sund och dessutom genuin Du skriver inte en massa blaj för att verka Duktig- du är geuin!
Dessutom skittrevlig live!! =)
Jag läser din blogg varje dag för att den är så inspirerande. Varje gång jag inte ”orkar” gå och träna, så klickar jag in på din sida. Då får jag massa inspiration och går iväg och tränar!
I mina ögon är du inte alls fet men låter det inte bättre med ”fet och fit” än ”spinkig och otränad”? Jag tycker iallafall det.
Jag har fastnat för din blogg för den känns inspirerande såklart. Sen gillar jag löpning och skulle vilja testa ett ultralopp framöver. Men tror det som gör att jag kollar om du har uppdaterat är för att den känns utmanande träningsmässigt men även hälsosam. Inte fantastisk, overklig utan äkta och ärlig!
jag tycker du är tokgrym, och du är en inspirationskälla:) och det verkar ju gå bra med din viktnedgång och så. jag funderade lte på detta när jag tränade idag. du som verkar vara en sån hurtbulle och en sån glädjeellement när det gäller träning och hälsa (de e askul o läsa din blogg) hur kommer det sig att du blev ”stor”? (har bara läst din blogg sen i våras så vet inte bakgrundshistorien) och hur mycket vägde du innan som mest?
tycker annars att du har en tokbra blogg som är glädjande o följa, det är glädjande o se dina resultat, då kämpar man själv lite extra, ha det bra=)
Du är en stor inspiration och jag gillar din inställning. Dessutom tycker jag att du ser bra ut, har aldrig tänkt att du ser ”fet” ut! Fortsätt som du gör och vi fortsätter läsa 🙂
Försökte komma på något smart att skriva här men det lyckas visst inte min trötta hjärna med. Återkommer imorgon 🙂
Till alla:
era ord värmer. tro detta är den bästa kvällen på länge. jag blir sjukt glad när jag hör att jag lyckats motivera och inspirera några av er. och jag blir dubbelt inspirerad själv!!!
danielle: hade inte koll på tangentbordet där, men det var ju bra att du förstod vad du menade. och att just uttrycket ”fet och fit” användes i RS minns jag faktiskt inte. men det är inget de tagit patent på i alla fall – och inget jag påstått att jag myntat.
hehe, det stavas uttryck, och nej, det är inte du som har kommit på fet och fit, det var rubriken till ett repotage i runner’s för några månader sen 😛
Jag har läst din blogg i ett år nu men aldrig lämnat en kommentar. Måste bara tala om att du har stor del i att jag äntligen har kommit igång att träna regelbundet (har t o m börjat träna med en toppenbra Pt!). Du ger så mycket inspiration och en massa jävlar anamma så det är bara att snöra på sig skorna och ge sig ut när man varit inne på bloggen.
Jag är sån där som oxå drar 44 och har tänkt att löpning nog är uteslutet för mig, men tji fick jag. Har upptäckt hur roligt det är att springa, Tack!
jag kan inte säga många gånger nog hur fantastisk jag tycker att du är!
Fint skrivet 🙂 Har precis börjat läsa för nån vecka sedan och tycker du är en sån inspiration.. Keep up the good work 🙂 !
Som så många andra redan nämnt – du är en fantastisk inspirationskälla!! Jag upptäckte din blogg för bara några veckor sen och är fast :). Du inspirerar mig till att våga lite mer, sätta lite högre måloch inte vara så förb… mesig som jag varit en period. Stort tack! // Emma.
Säger det igen, är otroligt glad över att ha hittat till din blogg! Du inspirerar till tusen och har en grymt skön inställning till livet som smittar av sig!
I en av mina husbiblar (Vegetarian Sports Nutrition ifall någon undrar) så står ett citat som är mycket viktigt och mycket tänkbart: ”Athletes come in all shapes and sizes.”
Jag tycker du är en fantastisk förebild och role model för alla de människor som kanske inte vågar träna för att de känner sig osäkra i sina kroppar, oftast att de känner sig för stora. Träningsglädje är i mycket hög utsträckning också kroppsglädje – och du visar att man kan ha kul och njuta av sin kropp även om man inte ser ut som i Lätta-reklamen.
För övrigt håller jag inte med dig om att du är fet. Men det spelar ingen roll, jag fattar hur du menar. KRAM!
Sara! Dina läsare gillar din stil! Den är förlåtande men visar no mercy på samma gång. Ska det köras och hittas på är det lika bra att ta den tuffa vägen, annat vore ju inte lika kul! Det är den inställningen som är så beundransvärd, inte många väljer medvetet vägen där de utmanas lite extra och lite till mot om man kunde bli lite ”lagom” utmanad. Du inspirerar genom att våga. Bilderna är förresten jättebra och jag hävdar å det bestämdaste att när hösten är slut kommer du kunna handla i vilken klädaffär du vill. Jag läser bloggen för ditt härliga sätt att vara, och det sitter inte i antal kilon! Kram
Du är fantastisk! 😀
Jag vet varför jag fortsätter att läsa!
För att din träningsglädje smittar av sig!
Big times!
Vilket underbart inlägg!! Älskar din inställning =)
Jag älskar din energi och din positiva inställning, grymt inspirerande! Du förnekar inte motgångarna, men ger aldrig upp och biter alltid ihop och tar nya tag. Din blogg gör mig glad och ger mig ny kraft när det känns motigt.
Jag beundrar din förmåga att leva här och nu!
Anna:
så sant som det är skrivet… 🙂
Kristin:
vad härligt, jag hejar på dig!
Marre:
skönt att det är fler som känner igen sig, och tack för titeln! 🙂
Prralin:
kloka ord – och du ÄR på väg tillbaka!!
Carolina:
yes nu kör vi!
Snorkkis:
Tack vännen. Återkom när du vet vilket ord som passar… haha 😉
Vad fint skrivet, Sara. Jag har läst din blogg i något år ungefär men aldrig kommenterat tidigare. Jag är överviktig men sportar mycket ändå – för det gör mig glad! För att jag mår bra av det! Och det är väl huvudsaken. (och du, vi tittar nog på bilderna också. Jag tycker du är himla söt och ser bra ut!)
Jag imponeras alltid av din fysiska kapacitet som verkligen är enorm; det tror jag är främsta orsaken till att jag läser… och förstås all inspiration man får.
På nåt sätt känns inte ”fet och fit” helt rätt, inte heller tjock. Kan inte sätta tummen på det, men det måste finnas ett bättre ord… för varken fet eller tjock passar ju in.
Du har så himla härlig inställning!! Jag känner verkligen att jag kan identifiera mig med dig! Vi tränar för att vi vill bli vältränade! Inte smala och ohälsosamma! GO GO GO Girl!!
Jag tror att en anledning till att vi läsare återkommer till dig är just för att du är ”en vanlig dödlig” (no offence ;)). Du visar att träningsglädjen inte sitter i kilona, du tränar för att du mår bra av det och tycker om det – och inte för att kapa sekunder och vara allra snabbast och allra fit:ast.
När jag var i bra form för ett par år sen kunde jag också känna mig som du säger, ”fet och fit” – tjockast på spinningcykeln, på stepbrädan eller i löparspåret, men många gånger både starkare och snabbare än min omgivning.
Att jag nu bara känner mig fet(are) och ofit, det är ju en annan historia… som det ska bli ändring på! 🙂
Anna@Pernilla: jag är nog lite både och skulle jag vilja säga. sett till vikten så är jag faktiskt kraftigt överviktig. sett till kläder så kan jag inte gå in till vilken butik som helst och prova något. för det finns inte alltid. men sett till mina träningsvanor så är jag det inte. tjock hade kanske varit ett bättre ord, men det låter ju inte lika bra med ”tjock och fit” som ”fet och fit”…. 😉
Nu måste jag nog protestera lite.. Du är INTE fet!
Jag läser din blogg för att jag känner igen mig. Jag är inte heller en supersmalis, de som träffar mig kan inte tro sina ögon när de hör att jag springer marathon…. Jag vill inte heller vara superseriös utan är nöjd och glad över att min kropp orkar med att springa, träna och må bra. Jag vill ju också njuta av livet på andra sätt såsom att äta och dricka något gott. Träningsglädje ska inte handla om hur många kilon man väger för att passa in utan just att känna glädje – och det är du OS-mästare på!
Åh vad härligt med någon som sätter ord på det som även jag känner mig som! Drar också en 44:a men springer lååånga sträckor. Med dina ord alttså ”fet & fit”! Ha ha, vad härligt!
Kristin
Att inspirera handlar inte om att vara smalast eller snabbast. Jag får mer inspiration av någon som är lite galen, testar gränser, tränar lite annorlunda, vågar lite mer. Någon som åker vasaloppet i sin ensamhet eller springer marathon på löpband:)
Du inspirerar mig massor. Keep up the good work!