Internet funkar inte och eftersom jag spenderar mycket av min tid framför datorn eller i träningsskorna får det alltså bli skorna nu. I brist på annan sysselsättning har jag till och med lyckats fixa en fläta i håret.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Internet funkar inte och eftersom jag spenderar mycket av min tid framför datorn eller i träningsskorna får det alltså bli skorna nu. I brist på annan sysselsättning har jag till och med lyckats fixa en fläta i håret.
Jag är en mycket snäll människa. Väldigt trevlig faktiskt. Empatisk och ödmjuk. Kanske lite för snäll när jag tänker efter. Men ibland är jag totalt oförstående. Blir ganska irriterad. Ofta handlar det om samma sak: att folk gör sig själva till ett offer. En slags ”nån-annanism” som Rune Larsson pratar om i sina föreläsningar – det är någon annans fel.
Jag har kopierat ett utdrag som jag hittade på en viktminskningssite. Personen som skrev det är säkert jättetrevlig och jag menar inte att hänga ut någon på något sätt:
När man är bortrest kan man inte bestämma själv vad man ska äta, man blir bjuden på allt, och med allt menar jag allt onyttigt som finns. Skagenröra på mackan till frukost, smörgåstårta till lunch och grillat med potatisallad till kvällsmat, emellan det så är det kaffe med tårta etc. Du förstår vad jag menar. Galet jobbigt att veta vad man ska göra i sådana situationer hur ska man kunna hålla ett planerat schema när man blir bjuden på tillställningar var och varannan helg och vecka?
Man kan bestämma själv vad man ska äta även när man är ute och reser, borta med jobbet eller på fest. Det går alldeles utmärkt att säga ”nej tack jag hoppar över potatisen men tar gärna lite mer grönsaker” eller ”jag är för mätt för mer tårta”. Bara för att all mat står framme på bordet så behöver man inte ta av allt. Och skulle man äta lite för mycket av det onyttiga så kan man faktiskt röra på sig.
Det var jobbigt att ge allt ikväll när jag skulle springa långa intervaller på bana. Väldigt jobbigt. Pulsen hängde inte alls med utan låg och släpade på 86% av max i slutet av varje intervall. Kroppen var inte sig själv. Men jag sprang på ändå. Ändrade min intevallstrategi från att springa 6 x 4 minuter till att springa 6 intervaller baserade på låtar som var mellan 3.30-4.30 minuter långa. Det kändes enklare. Om jag hade valt rätt låtar det vill säga.
Jag började med en remixad version av Cara Mia. Det var trallvänligt. Kändes bra. Den andra intervallen blev till Michael Jacksons Billie Jean. Jag är ledsen för att MJ är död och allt det där men att springa långintervall till Billie Jean gick bara inte. Det blev bara en 600-metersintervall. Nästa intervallåt blev en Alice Deejaydänga. Det funkade. Grabben som också var med och sprang hejade på men jag hörde inte. Jag hade dragit upp volymen på max för att slippa höra något annat än beaten i musiken. Sedan kom en Gesslelåt. Det är lagom med ös i Silly Really för att den ska funka även om det inte är något man maxar på. Näst sista låten blev en kul remixad version av Hot and cold (heter den så) med bra dunk dunk. Till finalen sparade jag det bästa: Tingaliin. En skön 3-minutrare där jag för en gångs skull var nöjd med att jag gett allt.