Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Mina kokostoppar blev väldigt goda. Såklart. Receptet är hämtat från världens farligaste bok: A piece of cake (Leila Lindholm). Kokostoppar är faktiskt en okej ”sötsak” att äta när man äter lågkolhydratskost. Fast då ska man nog inte använda det receptet jag använde (smör, kokos, SOCKER, ägg, rivet limeskal).
Jag var inte särskilt sugen på att springa ikväll. Klockan hade närmat sig 18-draget och den här tiden hör inte till mina bästa på dygnet vad gäller löpning. Det är liksom en ingentingtid. Folk ute är på väg till ställen. Hem från jobbet, till TV-soffan, på väg till uteserveringar och annat kul. Att jag också är på väg att göra något kul förstår inte riktigt min hjärna. Inte förrän jag verkligen är ute, när jag har tagit mina första löpsteg, är förståndet med på noterna. Det är ju detta jag gillar! Har huvudet glömt det?
Att jag dessutom planerade ett skönt distanspass gjorde hjärnans motsträvan ännu knasigare. Hur kan det inte vara kul att springa ett skönt distanspass i skogen?
Det var tur att huvudet ändrade sig. Lyssnade på kroppen och insåg sitt misstag. Tänk om huvudet fått bestämma. Då hade Sara suttit på balkongen med ett glas rosé i handen i en timma. Och det hade visserligen inte varit så pjåkigt. Men ännu bättre är det att först springa 60 minuter och sedan sitta på balkongen med ett glas rosé i handen. Eller framför GP-galan på TV, som det troligen blir.
Tidigare idag var jag på gymmet och körde 35 minuter bröst och mage. 3 set av bänkpress i 2 olika varianter, flyes och armhävningar och sedan crunches i lutande bänk och cc. De tog där de skulle! Imorgon vankas vilodag. Det firar jag med att baka biskvier. Och kokostoppar. Och white chocolate chip cookies. Och bullar med hasselnötsfyllning. Om jag inte hade jobbat med att skriva texter, anordna events, koordinera och projektleda eller syssla med kommunikationsfrågor i andra sammanhang hade jag velat bli konditor. Eller bagare. (Eller brandman). Eller i alla fall öppna ett café. Kanske blir det så en dag…
Min cykel befinner sig här. Tyvärr kommer jag aldrig mer kunna justera sadel eller styre. Betyder det att jag måste springa till Göteborg om jag vill ta mig dit för egen maskin? 13 mil. Tål att funderas på!
