Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag är bland sanddynorna igen. Denna gång blir det Ledin vi ska lyssna på. Tills det börjar läser jag och brorsan lite träningstidning. Och hoppas att ni som ännu inte röstat i undersökningen i högerspalt gör det. Just nu är våren bästa träningssäsongen. Stämmer det?
Jag har misslyckats med att gå upp i tid rätt många dagar nu. Trots att jag sätter 3 olika larm på mobiltelefonen så trycker jag bort dem i halvslummern. Men igår kväll lyckades jag somna vid midnatt, och då gick det faktiskt rätt så bra att gå upp klockan 06.30. Jag hade planer på att visa mina föräldrar Prins Bertils stig före frukost. Och eftersom de inte springer så tar det lite tid. Tre timmar – inklusive diverse hundbad och utsikstpauser. Jag släppte av 2 stycken föräldrar och 2 stycken hundar i ena änden av stigen, och så körde jag och parkerade vid andra änden. Sedan sprang jag och mötte dem – och tog följe med dem i ett något långsammare tempo tillbaka till bilen.
Mamma förundrades över alla som var ute och promenerade, cyklade, joggade eller stavgångade – särskilt att det var så många äldre människor. Hon slog fasta på att Halmstad verkar vara en stad som folk mår bra i, men det där har jag upptäckt för länge sedan. Det är ju därför jag flyttade hit: trots att jag inte kände en kotte förutom Grabben och trots att jag inte hade ett vettigt svar på jobbfrågan. Halmstad är helt klart värd den veckopendling jag bedrivit halva hösten och hela våren. Vi får se vad jag hittar på i höst, men en sak är säker: här mår jag så jäkla bra! Livet är för kort för att inte tas tillvara på.
