Måsten brukar ofta vara tråkiga. Jobbiga. Vardagliga. Tröttsamma. Men ibland känner jag att jag måste bara för att jag vill. Det bara går inte att fortsätta annars. Som ikväll när jag skulle gå och sova. Jag låg och funderade på en jobbidé och kunde inte få någon ro. Jag var tvungen att reda ut det hela. Få idén på papper. Så jag gick upp och knäppte på datorn. Gjorde vad som blockerat min hjärna från att slappna av och slå av. Nu sitter jag här med en sparad idéskiss, nästan som i frid och ska snart gå och sova. Behagligt trött och med en rofylld stillsamhet i huvudet.

Likaså kan det bli med träningen. Det utvecklas ett måste som kan liknas vid en mild besatthet. En längtan som växer sig otroligt stark på bara några millisekunder och som sedan vägrar att släppa taget. Det är spännande måsten. Roliga måsten. Som att jag måste testa på att springa de där 400 meters backintervallerna. Nu. På en gång. Jag bara måste. Måste uppleva känslan. Måste försöka. Måste testa! Eller som att jag bara måste testa på att springa mitt eget marathon. Nu. På en gång. Jag bara måste. Måste uppleva känslan. Måste försöka. Måste testa!

Och precis som när jag ska sova finner kroppen ingen stillsamhet förrän jag rett ut det hela. Testat det där måstet. Upplevt det. Helst nu på en gång.

(God natt)