Jag hade tvÃ¥ veckor pÃ¥ andra sidan Atlanten med ganska dekadent kosthÃ¥llning. Det kändes som att allt jag drack var strawberry daquiris och jag passade pÃ¥ att äta bagels och muffins och islattes och god knows what else – eftersom jag inte ”fÃ¥r” äta sÃ¥dant hemma. Jag levde i tron att ”äsch det gör inget – vi promenerar ju sÃ¥ mycket ändÃ¥”. Tji fick jag. I Kanada fanns inga trottoarer att gÃ¥ pÃ¥ och den dagen Grabben skulle promenera till köpcentret – medan jag och min kompis Ã¥kte runt i en bil för att uträtta ärenden till hennes bröllop – förklarade han det som en promenad pÃ¥ liv och död bland jättetruckar. I Kanada blev det sÃ¥ledes inte sÃ¥ mycket promenerande. Men mycket bufféer och bagels.

När vi kom till Miami ökade mitt intag av allehanda daquiris. Bagelsintaget föll ganska dramatiskt men vi festade pÃ¥ bÃ¥de förrätt och varmrätt pÃ¥ kvällarna. Antal steg ökade eftersom vi gick i mer än en timma varje dag – och kanske var det allt promenerande som gjorde att nu när jag kommit hem frÃ¥n resan och ställt mig pÃ¥ vÃ¥gen, faktiskt inte gÃ¥tt upp ett enda gram. Det känns bÃ¥de ironiskt men fullt verkligt.

Gång på gång har jag bevisat för mig själv att semester är bra för vikten. Min strategi borde vara att ha semester jämt.