Träningsglädje

Jag var – ärligt talat – inte trött när jag gick till gymmets andra träningspass idag. Jag var taggad till tusen. Här skulle det tränas ben och här skulle det ökas vikter. Så blev det också.

Jag höjde på benpressen i Smithmaskin med nästan 10 kilo. Och jag höjde på de raka marklyften med 5 kilo. Jag höjde på de explosiva utfallsstegen till 18 kilo per hantel och var tvungen att lägga till remmar. Vi höjde på vadpressen och vi höjde på bicepsövningarna. Till den sista övningen: scottcurls, var hela min energi använd så där höjde vi inte. Men sista setet var helt klart bäst. Jag ska avsluta min enorma träningsvår med flaggan i topp! Jag har ett endaste PT-pass kvar nu. Sedan är det sommar, lite vila, och sedan ännu mer träning. This is just the beginning.

Grabben tycker jag posar som en tönt. Han har rätt.

Det var uppställning på gymmet imorse klockan 09.00. Salen var helt full med grejer. Mattor, hantlar, stänger, viktplattor, brädor. Gårdagens 10 stationer var utökade till 14, eller om det var 15. Idioten fanns fortfarande med. Och jägarhelvetet. Det vara bara att tuta och köra!

Jag märker ganska tydligt att kroppen är på väg att checka ut. Pulsen vill inte rusa i taket lika mycket som jag vill. Jag känner inte någon påtaglig trötthet när jag väl tränar. Mitt i idiotenrushandet hade jag ganska bra tryck i steget, tyckte jag. Och jag känner ingen trötthet när jag kör vanlig muskelstyrka. Förutom i benen. Uthållighetsstyrkan i benen är lägre än vanligt när den blandas med pulskickar, som benböj + upphopp på bräda till exempel.

Morgonens pass var sista konditionspasset med PT för denna säsong. I eftermiddag väntar styrketräning. Imorgon blir det mer styrka. Men jag längtar efter ett joggingpass. Det var väldigt länge sedan jag sprang. Och så längtar jag efter att få vila…

Min telefon har checkat ut. Därför blir det ingen bild här. Sorry!

När Grabben gick för att träna gick jag till biblioteket. Det måste vara första gången i världshistorien som jag inte tränar när han tränar. Jag hade dock viktigare saker för mig. Jag var tvungen att spana in vad som verkar vara bibeln inför en ”cykelsemester”.

Svenska cykelsällskapet ger ut böcker om Sverigeleden. Jag har bläddrat igenom dem och de verkar dock mer handla om själva servärdheterna längs med vägarna (de sevärdheter som fanns på 90-talet då denna version trycktes). Inte om själva vägarna. På mina 4.5 dagar från Stockholm till Göteborg (eller Halmstad) har jag inte tid med några kulturminnen. Det är bara att cykla som gäller.

I was here!

Bibeln?

Jag ska erkänna att jag inte har bestämt mig angående detta cykeläventyr. Jag måste först avgöra vilket skick cykeln faktiskt är i. Sedan borde jag testcykla den någon mil eller så, för att se hur det verkligen känns. Dessutom bör det påpekas att jag verkligen har urusel ekonomi just nu. Det bästa för min plånbok vore att jag cyklade dag och natt men det förstår jag också att det inte håller. Att sova kostar dock pengar. Att installera vattenflaskhållare på cykeln kostar pengar. Och så borde jag kanske ha spd-clips, vilket kostar pengar.

Grabben är dessutom helt emot mitt upptåg. Från honom har jag noll stöd. Nothing. Zero. Zilch. Han tycker min idé är skitdålig. Istället tycker han att jag ska låta hans föräldrar frakta ner cykeln när de åker (i större bil än min Mini) från Stockholm till Halmstad på söndag. Och att vi sedan kan cykla i Skåne eller något. Och visst har han en poäng i det. Men grejen är att det vore alldeles för förnuftig. Alldeles för vanligt. Alldeles inte jag.