Träningsglädje

Jag gillar mina nya Saucony. Trots att det är en löparsko fick de följa med till gymmet idag. De var ju både sprillans nya och sprillans osmutsiga. Det som tilltalar mig lite extra med Saucony är meshen. Saucony har snygg design på sin mesh. Lite annorlunda än övriga skomärken. För ja, jag har den typ av personlighet som tycker att design av en sko är viktigt. Precis som designen av en dammsugare, en kastrull eller vad som helst.

Alla klackar kan slå sig i taket.

Solen strålade när jag gick till gymmet. För första gången i mitt liv skulle jag träna utan armar. Ja, armar på tröjan alltså. Jag gillar verkligen inte mina överarmar. De är några storlekar för stora. To hell with that, tänkte jag imorse.

Ben och biceps stod på dagens program och det var tufft som vanligt. Det var andra gången vi körde PT-Fredriks nya upplägg och han har som plan att vi ska öka på vikterna varje vecka som är kvar till sommaren. Det finns bara ett svar på den planen: Yes boss!

Vi rev av programmet i bra takt: benböj i Smith (3×15 med låg vikt + 3×12 på 50 kilo…tror jag), explosiva utfallssteg (3×24 med 14kg hantlar), marklyft (2×15 med låg vikt + 3×12 med 55 kilo eller nåt sådant), finnen (3×10), stående enbensvadpress (3×15 med 4kg), sittande vadpress (3×15 med 20-25kg), bicepscurls åt sidan liggandes på bänk (1×12 med låg vikt + 3×12 med 7kg), bicepscurls med någon slags twist (3×12 och jag minns inte vikten), scottcurls (3×12 och vikten har jag noll koll på).

Solen skiner fortfarande och det är synd att man inte ser vad som står på datorskärmen när man sitter ute i solstolen…

Ser ni vad som står som destination på bussen på bilden nedan? Paradiset! Jag var nära att hoppa på den när jag såg den på Vasagatan i Stockholm i eftermiddags. Men jag hade redan bokat tågbiljett till paradiset. Hem till Halmstad. Det är något visst med min nya hemstad. Något alldeles underbart…

När jag kom hem stod det två påsar i hallen. Svarta påsar med den karaktäristiska färgglada loggan. Löplabbet. I varje påse låg en skokartong. Den ena stod det Asics på. Den andra Saucony. Vi har fått tillökning i vår skofamilj! Grabben har äntligen köpt sina Asics 3000 (lite som Kayano fast lättare och lite mindre dämpade) som han pratat i evigheter om (de har varit svårtillgängliga i Sverige tills nu), och han var snäll nog att köpa ett par Saucony Triumph (neutral sko som ska passa en supinerare som mig) till mig. Det var bra pris på båda modellerna hos Löplabbets monter på mässan inför Varvet. Imorgon ska jag ut och provspringa!

Det var 2 veckor sedan jag lämnade Stockholm för ett mer permanent boende i Halmstad – och jag känner mig redan som en turist i storstan. Så mycket folk! Så mycket att se upp för! Jag hade bokat in mig på ett pass på SATS Tule, ett gym som VR-Terese beskriver som sött. Och lite sött är det, just för att det är litet. Men nog är det mycket folk där ändå – inte så sött.

I spinningsalen var det dock långt från fullt. Vi var väl en 10-12 tappra själar som skulle spinna loss tillsammans med en ganska bra instruktör till ett sjuhelsikes pass. 90 minuter pyramid. Intervallträning i block om 2 minuter, 4 minuter, 6 minuter, 8 minuter och 10 minuter. 1 minuts vila mellan de kortare intervallerna, 2 minuters vila mellan de medellånga. När vi gjort 10:an så fick vi 3 minuter vila, och sedan gjorde vi om allt igen. Wohoo!

Instruktören på ledarcykeln hade ett ordentligt schwung i benen. Hon trampade på i hiskelig kadens, både när hon satt – men framförallt när hon stog. Jag tycker att jag kan trampa ståendes i bra kadens jag med, men det är ingen chans att jag kan sprinta – ståendes – i 2 minuter eller mer, om och om igen.

Det var ett tufft pass, den saken är klar. Det bjöds på mycket valfrihet när man ville sitta och när man ville stå. Sådant uppskattar jag, då kan jag anpassa mitt träningspass till vad som funkar bäst för mig och min dagsform. Men det var ändå något som fattades. Glöden. Träningsglädjen.