Jag kände mig förvirrad och vilsen när jag gick till eftermiddagens spinningpass med SATS Halmstads grymmaste spinninginstruktör Mattias. Jag hade ingen plan på hur jag skulle lägga upp passet. Jag vet – det är inte jag som sitter på instruktörssadeln och ska leda en klass. Men som deltagare har jag alltid ett syfte med varje pass jag tränar – oavsett om det är ett gruppträningspass, ett löppass eller ett styrkepass. I måndags var jag till exempel supertaggad och bestämde mig för att ge allt, hela tiden. Idag hade jag inte hunnit bygga upp samma attityd. Jag visste inte ens om jag skulle ha som mål att ligga på max. Jag var vilse!

Passet hann sätta igång. Vi var ganska få och det var en fläkt som irriterade. Förutsättningarna för ett maxpass var ganska små. Men så sa instruktörs-Mattias att det var ett tungt pass med mycket stående som väntade, och då växte mina horn. Inte tillräckligt mycket för att det skulle bli samma pass som i måndags, men väl ett pass på runt 80% av max. Tillräckligt för idag. Och tillräckligt för att ske samma dag som ett benstyrkepass (som jag för övrigt vill reklamera eftersom jag har 0 antydan till träningsvärk). Så passet fick sitt syfte till slut.

Ikväll hade jag planerat in en dejt med Grabben. Men vi skjuter den på morgondagen. Istället väntar mys i soffan framför favoritprogrammet ”Halv åtta hos mig” (jag vet – jag är en tönt).

Jag och Grabben förra helgen. Utan träningskläder.