Idag den 6 maj är det 10 dagar kvar till den stora genomköraren inför Stockholm Marathon, som också råkar vara ett motionslopp – Göteborgsvarvet. Det är bara 2 veckor mellan varvet och maran och det är egentligen för lite för att man ska kunna prestera på topp på båda loppen. Så vad gör man? Maxar man på varvet och hoppas att man tar sig igenom maran på något sätt eller tar man det lite lugnt på varvet för att kunna prestera max på maran? För egen del så gör jag hellre ett bra resultat på maran än på varvet, men samtidigt är det ju lite svårt att ta det lugnt när startskottet har gått på varvet. Det hade varit enklare om maran gått före varvet…

Så hur känns det i kroppen när det är 10 dagar kvar? Jag tycker nog att det är lite som vanligt, träningen har varit okej, men kunde som vanligt varit bättre och kommit igång tidigare. Men jag har fått några långpass och faktiskt även lite intervaller nu på slutet. Så den närmsta veckan tänkte jag köra intervallpass i olika längder och distanspassen kommer vara med fartinslag. Till helgen blir det också ett långpass på 20–30 km, även det med fartinslag. De sista dagarna måste jag ta det lite lugnare och också äta, dricka och sova mer. När man går upp för tidigt och är hemifrån på jobb 12 timmar varje dag och kanske dessutom tränar på kvällen, då blir jag ganska trött i kroppen.

Tyvärr krånglar mina vader. På ett tidigare långpass krampade det till och jag fick halta mig fram några kilometer innan jag var igång igen. Nu har jag fått hjälp av en massör som med grym behandling hjälper mig att ta bort de 10-15 ”muskelstopp” som har bosatt sig i mina vader. Med två behandlingar till hoppas jag att det blir bättre, annars får vi se hur långt jag kommer på varvet innan jag skriker till, börjar halta och ser hur vadmuskeln har flugit upp och satt sig som en tennisboll i knävecken.

Grabben: grym på löpning, bowling och minigolf.