Träningsglädje

Vaknade imorse – superstressad eftersom jag trodde klockan var en timme mer än hon var. Så när jag sa hej då till Grabben för att jag skulle åka och träffa PT-Fredrik klockan 08.30 så var hon bara 07.30 och Grabben undrade förvånat var jag skulle.

Jag undrar ibland om jag blir starkare och idag fick jag kvitto på det. Vi höjde vikt på en hel del övningar vilket var en boost för både motivation och självförtroende. Det är dock dags för lite förändringar. Från 1 maj blir livet annorlunda. Jobbet blir annorlunda, maten blir annorlunda och förmodligen även träningen också.

Jag kommer att bli lite generösare med kolhydraterna framöver. Jag ser det som ännu ett experiment. Det har inte med min hälsa att göra. Det har med årstiden att göra. Vår och sommar = mer uteliv och fler färgglada grönsaker i hyllorna. Men jag ska inte gå så långt som att äta en massa pasta och bröd. Nä, det vore väl för farligt…

Fler kolhydrater betyder att vi kommer köra ett annat upplägg på styrketräningen med något fler reps än mina 6-8 som jag kör idag. Och från 1 maj ska jag försöka få in 3 PT-timmar i veckan så att jag får in hela kroppen med personlig tränare på en vecka. I maj ska jag ge järnet!

Ikväll ska jag berätta om mina nya snabba skor. Ja jag har bytt de som jag var missnöjda med! Och jag har fått riktigt bra hjälp med det dessutom. Nu kallar jobbet. När jag lämnade Halmstad var det sol. Nu är jag i Göteborg och det är mulet. It’s a sign!

Med -1.4% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått ner 0.4% och får därmed springa på 7 km på löpband samt köra roddmaskin i 15 min och böta 50 kronor till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

Min vecka:

Det har bara gått 4 dagar sedan senaste invägningen så jag är nöjd med mitt resultat på -0.4%. Det tickar på nedåt även om jag som vanligt vill att det ska gå snabbare.

Just det där med att vara nöjd är något jag funderat på. När kommer jag vara nöjd? Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 0.5 kilo. Då träffade jag Grabben. Då måste jag ha sett rätt ok ut (looks matters!). Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 4.5 kilo. Dår har jag nått en ”milestone”. Kommit över en viktig psykologisk gräns. Men det är inte där jag vill vara i längden.

Jag måste se till att hitta en viktnivå som jag vill ligga på – för alltid. Jag tror att jag är där om runt 10 kilo. Om 10 kilo har jag också nått min ursprungliga plan om att gå ner 20 kilo, även om jag varit lite otydlig på den punkten inför mig själv och andra. Det har alltid låtit så mycket. Så jobbigt mycket. Så ouppnårligt. Men nu, när jag trots allt klarat av hälften, så är det inte omöjligt. Men jag behöver ändå mina delmål – annars blir läget hopplöst. Raksträckan blir för lång.

Det är viktigt att ha mål som man håller fast vid. Jag höll fast vid mitt skomål. När jag hade gått ner 8 kilo köpte jag nya skor. Jag väntade inte. Jag ändrade mig inte. Jag höll inte på att vackla så som jag gör nu.

Jag är i stort behov av nya kläder. Men jag vill inte köpa dem nu. Jag känner mig inte förtjänt av dem. Och det är bullshit, kan jag tycka. För varenda kilo, ja nästan hekto, man går ner är man värd någonting. För fasen vad man kämpar för det! Då ska man varken känna sig oförtjänt eller otillräcklig. Skillnaden mellan min klädesshopping och mina skor är att jag inte bestämde mig. Jag bestämde mig inte för att ”när jag gått ner x kilo ska jag köpa nya kläder”. Så nu går jag och väntar på en känsla som inte kommer komma förrän jag gått ner mina totalt 20 kilo. Det är likadant med den där spa-resan jag skulle åkt på när jag gått ner ett annat antal kilo. Jag bestämde mig aldrig tillräckligt. Så nu vill jag inte boka in den. Jag är ju inte nöjd än. Bullshit!

Jag är nöjd. Toknöjd med varenda minus jag ser på vågen. Ändå räcker det inte. Så är det när man är korkad.

Träningen med PT-Fredrik gick bra. Vi körde styrka för bröst, biceps och triceps. Som vanligt kände jag mig stark i vissa grejer och urusel i andra övningar. Har svårt att ge järnet på allt. Det blir för mycket att fokusera på. Idag var det sidplankan som jag hade svårt för. Tappade balansen hela tiden. Kände inte att det tog på rätt ställen. Det var bara dåligt helt enkelt.

Efter styrketräningen hade jag ett viktigt uppdrag. Att följa med Grabben på hans 32-kilometrare. Inte till fots, men med bil. Med mig i bilen hade jag ett gäng kexchoklad om energin skulle tryta men mitt mesta syfte var nog att dela upp rundan mentalt. Att stå och heja lite på utvalda ställen för att ge lite motivation. Jag tog min uppgift på fullaste allvar. Körde några kilometrar, stannade och väntade in, körde igen, stannade, körde, stannade. Hela rundan igenom. Kexchokladen ville Grabben ha först när han gått i mål – så jag körde runt med dem alldeles i onödan…

Kexchokladen! (Jag åt inte en enda…)

Där kommer han!

…och där försvann han!

Jag spanar!

Var är han? (i skogen!)

Ute på vischan…

Mera span!

Långt där borta kommer han!

Och nu är han i mål!