Träningsglädje

Äntligen har jag börjat satsningen för en ny löparsäsong på riktigt – jag har shoppat nya löpardojjor. Jag shoppar oftast nya träningsskor vid den här årstiden, de nya modellerna har kommit och det är fortfarande några veckor kvar innan varvet och maran.

När jag kollar löpardojjor är jag som ett barn i en godisbutik, jag struntar nästan i vad det kostar! Fråga Sara, hon vet. På senaste Thailandsresan drog jag med henne runt i Bangkok på jakt efter löpardojjor från Asics som inte finns här hemma. Den gången blev det (bara) två par även om jag hade spanat in även ett tredje. Sedan gick jag omkring på hotellrummet med löpardojjorna på. Men så gör väl alla, eller?

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: jag kör med Asics. Så länge jag hittar Asicsmodeller jag är nöjd med ser jag ingen anledning att byta. Asics passar mig grymt bra. Jag har länge kört med Asics DS Trainer plus ett till par Asicsskor av annan modell varje säsong. I år blir det inga DS Trainer. Den har blivit tyngre och jag tycker den ser mindre spänstig ut nu än tidigare. När de ändrar modellerna är det inte alltid till det bättre…

Istället för ett par DS Trainer blev det storshopping: två par på samma dag, inte illa va* ? Och de lyckliga skorna som fick följa med mig hem är Gel Noosa Tri och Gel Hyperspeed 3. Att jag skulle sikta på en lättare modell var självklart. Jag hade till och med beställt och lagt undan Hyperspeed 3, så den var bara att ”hämta”. Hyperspeed 3 känns lätt och skön och ganska lik en gammal, gammal favorit: Gel Magic Racer. Hyperspeeden ligger nog på knappt 200 gram vilket känns bra.

Hyperspeed + Noosa

Hyperspeed

Den andra skon för dagen, Noosa, är kanske lite mer oväntad – även för mig. Jag hade funderat på Asics Speedstar, men den vet jag inte jättemycket om och den finns inte i årets Svenska kollektion (?) så jag skulle behöva beställa den via nätet. Men Noosan känns som ett bra alternativ till DS Trainern. Den är skön på foten och den har en bra lutning vilket borde göra det lättare att naturligt landa lite längre fram på foten. Den ser ganska speciell ut. Kanske inte snygg, men i alla fall lite kul.

Noosa

Nu återstår att se hur dagens shopping kommer att påverka resultaten i kommande utmaningar. Men jag kanske behöver shoppa resten också: sockar, shorts, linne** …

* Saras kommentar: Inte illa. Du gör verkligen ditt bästa för att häva lågkonjan!

** Saras kommentar till Grabben: Börjar du springa i linne gör jag slut!

Undrar du hur du ska hitta formen? I’ll tell you how!

Börja dagen med en powerwalk med stavar klockan 05.50. Kom tillbaka hem, koka 5 ägg och knäpp på P1:s morgonsändning medan du fixar håret. Stressa som fan och stryk skjortan 10 minuter efter det att du borde ha åkt till jobbet och kasta snabbt äggen i en gladpackpåse och stoppa i väskan. Ja du kan kasta in dem. De är ju kokta. Frukosten (ja, några av äggen) får ätas vid ett bättre tillfälle.

Ha lite flyt i trafiken och hitta den absolut sista parkeringsluckan på stans mest parkerade parkeringsplats och ta en latte till det externa morgonmötet. Hasta vidare till kontoret på förmiddagen och svär över korsningen vid Fridhemsplan och alla idioter som aldrig någonsin borde fått körkort.

Skicka lite mail, ring några telefonsamtal och jobba undan lite vid skrivbordet tills klockan slår lunchtid och du står i jobbrestaurangen och inser att det är jäkligt trist mat idag. Kycklingklubbor (jäkligt opraktiskt att äta) med ris (äter inte ris) eller grönsaksbiffar (äter inte grönsaksbiffar) med ris (äter inte ris) eller nån jäkla kalops. Och så tar man lite kalops som är typ världens tråkigaste maträtt och så skojar man till det och tar några champinjoner till och sådana där obotligt trista och faktiskt ganska äckliga svarta urkärnade oliver och man konstaterar att de borde inte få kallas oliver.

Någon halvtimme senare fortsätter man med det man gjorde före lunch och efter några timmar kommer man på att det där med mellanmål är ju bra och så går man till kaffeautomaten och knackar 2 ägg och hoppas att ingen ser en och undrar vad fan man håller på med.

Och när klockan är strax före fem åker man hem. Och man visslar i bilen och är hur glad och nöjd som helst trots att det står still på 222:ans avfart från Essingeleden och trots att jag ska betala kvarskatt. Men vad gör väl det när solen skiner och man har världens skönaste joggingtur att se fram emot när man kommer hem och när jag ändå jämkat så att det sprutat pengasedlar ur öronen.

Och man parkerar bilen och man är döhungrig men man vet – man bara vet – att det är now or never. Man vet att ger man sig inte ut och springer på en gång så kommer man skjuta på det och hitta andra grejer att ta sig för. Så man byter om på studs och så ger man sig i väg och så joggar man bort från hungern.

Och det är då man hittar den. Den som man letat efter. Den som liksom sprungit ifrån en. Gömt sig för en. Den som man trodde man tappat bort. Den som man knappt kommer ihåg hur den känns. Den som man går och drömmer om.

Jag pratar om formen. För formen mina vänner – den är nästan tillbaks! Och det är ironiskt att den kommer när det verkligen inte varit upplagt för den.

Nu ska jag knäcka några fler ägg (ni som gjort matten vet att jag har 3 kvar i påsen) och göra min tonfiskmiddag. Sedan tror jag banne mig att jag ska kolla på TV. Det gör jag nästan aldrig annars.

Det ser kallt ut. Det var det också. Det sken bara utanför kontorsfönstret idag. Inte vid kustremsan.

Optimistisk som man är kör man mössfritt och kortbyxor. Vadå, det är väl vår?

Jag har gjort något riktigt jobbigt idag. Något man liksom går och är nervös över och som gör att man känner sig så mycket lättare när det väl är gjort. Ikväll ska jag belöna mig. Jag ska åka hem direkt efter jobbet och ta en skön löprunda i skogen. Det får kännas hur segt som helst i benen. Jag ska bara springa och njuta!