Ãntligen är det pÃ¥sk och i Ã¥r kommer jag faktiskt att fira pÃ¥sk – äta en massa ägg alltsÃ¥. Det gör vi i och för sig alltid, men det har inte alltid varit sÃ¥ att jag har firat pÃ¥sk med pÃ¥skägg och fjädrar i björkris.
Under en tioÃ¥rsperiod var pÃ¥sk synonymt med träningsläger. I min gamla friidrottsklubb Ã¥kte vi alltid pÃ¥ träningsläger i Europa, ofta ner kring Medelhavet eller till Kanarieöarna. Tanken var att vi skulle kombinera ledighet med träning i sol och värme – inte helt oväntat var detta en av Ã¥rets höjdpunkter. Vi Ã¥kte antingen själva eller tillsammans med nÃ¥gon annan klubb och väl pÃ¥ plats brukade det vara ganska mÃ¥nga klubbar som samsades om den lokala friidrottsanläggningen. Här har jag sett gamla stjärnor hjälpa till som tränare, till exempel Linda Haglund och nya stjärnor pÃ¥ väg mot världstoppen, till exempel Kajsa Bergquist.
En av anledningarna till att dessa träningsläger var så uppskattade förutom sol, värme och ledighet var att vi var en härlig blandning av träningskompisar. Killar och tjejer, unga och äldre. Att vår klubb hade det ganska gott ställt och att vi därmed blev sponsrade, eller bortskämda, gjorde ju inte saken sämre.
PÃ¥ en vecka kunde vi ha 10-12 inplanerade träningspass. En typisk dag var att man klockan 08.00 träffades i receptionen ombytt för morgonjogg pÃ¥ 6 â 10 km. Ofta hade man bara varit vaken i 5 minuter när man skulle lämna hotellets värme för att stapplande ge sig ut i morgonkylan. Detta är inget behagligt sätt att vakna pÃ¥, men i slutet av passet hade man ofta fÃ¥tt upp värmen. Därefter följde den obligatoriska internationella frukosten, ni vet den med rostade mackor, marmelad och te. Kanske inte optimalt, men vi brukade tjata till oss lite mer och kunde fÃ¥ lite cornflakes.
Sedan väntade mÃ¥nga lediga timmar där vi ofta var pÃ¥ stranden eller gjorde nÃ¥gon utflykt. Eftermiddagspasset började lite senare pÃ¥ eftermiddagen för att värmen mitt pÃ¥ dagen skulle ha lagt sig lite. Vi lÃ¥ngskubbare stack antingen iväg pÃ¥ ett längre pass nÃ¥gonstans pÃ¥ ”upptäcksresa” eller sÃ¥ körde vi intervaller pÃ¥ bana. Det var hur kul som helst att hänga med pÃ¥ dessa pass och ibland drogs farten upp ju längre vi kom, men man bara hängde pÃ¥. En härlig känsla när man kan hänga pÃ¥ de som gjort sanslöst bra tider, eller vad sägs om 1.06 pÃ¥ halvmaran. Okej, nu kanske inte de var lika slut som mig efterÃ¥t, men ändÃ¥.
Efteråt käkade vi alltid gemensamt allihop och det var samma visa varje gång, kvällens restaurang fick alltid möblera om för att vi skulle få plats. Efter det kan man ju tro att dagen var slut och att vi gick till sängs. Visst, dagen var slut, men det finns ju en kväll och en natt också. Och ganska ofta innebar ju detta mer eller mindre fest vilket säkert också bidrog till att man ibland var en väldigt trött kille som ställde sig i receptionen redo för morgonjogg dagen efter.
Från dessa resor finns ganska många minnen och anekdoter att berätta och jag tänkte bidra med några av dem här.
Maskerad: På ett läger bestämde jag och en kompis oss för att vi skulle bidra lite extra till påskfirandet. Detta gjordes genom att låna tjejkläder och smink av ett syskonpar och sen sprang vi genom byn utklädda till påskkärringar. Detta var i Tyskland och efteråt hörde vi att de inte har påskkärringar där utan påskharar, men det hade ju inte varit lika roligt.
Träningen: Träningen var bÃ¥de rolig och bra pÃ¥ vÃ¥ra träningsläger och det bästa av allt – den blev av. Jag kan fortfarande förundras över hur bra tränad man kan bli pÃ¥ bara en vecka om man verkligen försöker. Eftersom pÃ¥sk alltid ligger ett antal veckor innan Göteborgsvarvet sÃ¥ var det ibland i panik man Ã¥kte iväg pÃ¥ träningsläger för att man inte hade tränat sÃ¥ mycket tidigare. Men efter lägret kunde man nästan ana en toppform. Detta betyder kanske i och för sig att min toppform inte är speciellt bra, men den är aldrig speciellt lÃ¥ngt borta heller.
Vilse: Jag tillhörde långlöpargänget som ibland drog iväg på långpass på eftermiddagarna. Dessa pass var ofta ganska kul och de äldre hade ofta roliga saker att berätta från sitt långlöparliv. Många långlöpare tycker det är kul att springa och upptäcka nya omgivningar, vilket gjorde att vi ibland inte visste vart vi skulle ta vägen eller hur vi skulle hitta hem. En del långpass blev därför väldigt långa och vi höll ibland på att missa middagen. Men dessa långpass är nog bland de enklaste långpass jag har gjort. Någon annan drar, bestämmer fart, berättar allt möjligt och vi vet inte var vi är; perfekt!
Fest: Inte helt oväntat innehöll dessa träningsläger också en hel del fest. Frågan är ju som alltid om det går att kombinera idrott och fest. Jag har inte svaret, men vi försökte i alla fall så gott vi kunde. Men visst hände det att någon fick ta en ofrivillig sovmorgon dagen efter. Tyvärr var detta inte bara vi aktiva, utan det hände även att tränare fick komma senare till morgondagens träning iklädda solglasögon och då inte enbart på grund av solen.
Djur: Många resor innehöll mycket djur och då menar jag inte snälla burfåglar. Jag menar djur som man kanske inte är så förtjust i. Djur som kackerlackor på rummet, ödlor och andra äckelkryp på skogsvägarna, spinkiga undernärda hemlösa katter och rabieshundar som sprang efter oss på långpassen. Jag vet inte vilket djur som var människans bäste vän på de resorna!
Nu när jag skriver detta inlägg kommer jag ihÃ¥g hur kul det var pÃ¥ allra dessa träningsläger och som jag skrev i början – de var en av Ã¥rets höjdpunkter. Nu är jag klubblös, men jag kanske ska fundera pÃ¥ om jag ska leta upp en klubb igen som Ã¥ker pÃ¥ kul träningsläger.
I år ska jag köra mitt eget träningsläger på hemmaplan. Och bor man i Halmstad med Tylösand runt knuten och SMHI lovar sol och värme i helgen är ju inte det fy skam heller. Så ni som funderar på ett träningsläger i Sverige, kom till Halmstad så kanske vi kan ta några träningspass ihop. Guide finns, strand finns, fest finns, men vi kan alltid bli fler löpare!
