Förtroendet för livsmedelsbranschen är rekordlågt enligt konsumentföreningen i Stockholm. No wonder. Skandal efter skandal radar upp sig och sist ut är förpackningsdatumet som det mixtras med som P1 rapporterar om idag. Branschorganisationerna (inom livsmedel) må bli hur förbannade som helst för att deras medlemmar inte kan bedriva en sund och riktig verksamhet men vad hjälper det? Företagen kör på ändå. ”En miss som vi rättat till” ursäktar sig skurkarna med.

Det som gör mig arg när sådant här kommer fram är att jag som konsument är hjälplös. Jag kan värja mig mot onyttigheter, mot tillsatser, mot sådant som inte är bra för mig – om jag får möjlighet att själv värdera och tolka den information som finns tillgänglig för mig. Då har jag en chans att göra ett val. Att äta si eller så. Men när informationen är dold, när den inte framkommer, när jag blir lurad – så har jag ingen chans att göra ett val. Det gör mig arg!

Jag har noll tilltro till livsmedelsbranschen. Jag tror sällan på att innehållsförteckningen stämmer. Jag är misstänksam mot att det som märks som kravmärkt och ekologiskt verkligen är det (P1 rapporterade för en tid sedan att krav-märkningen väldigt sällan följs upp). Jag är väldigt cynisk.

Ända sedan jag flyttade till Halmstad har jag tänkt göra verklighet av min önskan att köpa mitt kött och mina ägg på ett mer naturligt sätt. Från den gård där det produceras. Här i trakterna finns mängder med gårdsbutiker, många av dem är ekologiska (hur det kontrolleras vet jag inte – det måste jag kolla upp!). Jag vill inte köpa kött som transporterats från Brasilien, eller ens från Skåne via en central någonstans i landet till en butik nära mig. Det verkar onödigt. Jag vill vara förnuftigare än så. Jag har förmodligen skrivit om det förr, men jag har inte fått tummen ur än. Nu är det hög tid att göra slag i saken. Så jäkla svårt är det inte.