Träningen med PT-Fredrik gick bra. Vi körde styrka för bröst, biceps och triceps. Som vanligt kände jag mig stark i vissa grejer och urusel i andra övningar. Har svårt att ge järnet på allt. Det blir för mycket att fokusera på. Idag var det sidplankan som jag hade svårt för. Tappade balansen hela tiden. Kände inte att det tog på rätt ställen. Det var bara dåligt helt enkelt.

Efter styrketräningen hade jag ett viktigt uppdrag. Att följa med Grabben pÃ¥ hans 32-kilometrare. Inte till fots, men med bil. Med mig i bilen hade jag ett gäng kexchoklad om energin skulle tryta men mitt mesta syfte var nog att dela upp rundan mentalt. Att stÃ¥ och heja lite pÃ¥ utvalda ställen för att ge lite motivation. Jag tog min uppgift pÃ¥ fullaste allvar. Körde nÃ¥gra kilometrar, stannade och väntade in, körde igen, stannade, körde, stannade. Hela rundan igenom. Kexchokladen ville Grabben ha först när han gÃ¥tt i mÃ¥l – sÃ¥ jag körde runt med dem alldeles i onödan…

Kexchokladen! (Jag Ã¥t inte en enda…)

Där kommer han!

…och där försvann han!

Jag spanar!

Var är han? (i skogen!)

Ute pÃ¥ vischan…

Mera span!

Långt där borta kommer han!

Och nu är han i mål!