Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag dricker mitt te med andakt. Det är jäkligt dyrt. Drygt 40 kronor kostade det Yogi chaite som jag förälskat mig i. Det betyder att varje tepåse kostar runt 2 kronor, istället för den 50- eller 90-öring som vanligt te kostar. Dessa siffror har Grabben vänligt upplyst mig med. Därför har jag börjat återanvända tepåsarna. De funkar att använda till runt 3 kroppar. Sedan blir teet ganska dassigt och smakar inte så mycket…
>
Mjukstartade med längdåkning i slalomutrustning tidigare idag. Avslutade med riktig längdskidåkning på kvällen. Äntligen!
Längdåkning i Björnen
Dagen har varit formidabel. Skidåkning i solsken, mysfika på Olympia, skejtande hem till Tegefjäll, skidtevetittande i soffan, after ski på nya tjusiga Copperhill Mountain Lodge, pizza med brorsorna, längdåkning i Björnen… men, vänta nu. Längdåkning? Pumas stora ångestgrej? Ja, det stämmer. Ikväll har jag banne mig åkt längd. Jag tog tjuren vid hornen!
No turning back!Strax före klockan 21 anlände jag och Grabben till spåren i Björnen. Jag åkte dit med tanken att lära mig skejta. På så sätt undvek jag pressen att jag skulle hålla på och halka runt i spåren. Att skejta är fasen så mycket lättare med slalomgrejer. Alla stavar och skidor och grejer är så långa när man ska hålla på med längd. Så jag hoppade in i spåren ibland ändå. Eller körde utanför spåren.
Jag trillade inte en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte förut heller. Men då höll jag knappt styrfart när jag var utanför spåren. Men ikväll brassade jag på. Kunde till och med svänga och greja. Och nedförsbackarna var inga problem. I den sista (och värsta) nedförsbacken tyckte till och med Grabben att jag blivit kaxig. Han är inte den typen som är särskilt generös med komplimanger, men kläckte ur sig att om vi kört Vasaloppsspåren nu ikväll skulle det gått mycket bättre än i våras då vi åkte. Trots att tekniken behöver finslipas rätt ordentligt, och att jag var mer uthållig i spåren förra vintern så har jag så mycket mer kontroll över längdspetsarna nu. Muskelminnet har definitivt inte legat på latsidan.
Ser ni – jag står på fötterna!Det känns skönt att jag avstyrt den mentala dramatiken kring längdåkandet. Nu är det bara att tuta och köra!>
Det är en bra dag idag.
Nedåt, framåt, uppåt
Solen skiner och det är minusgrader. Perfekt förutsättningar för utförsåkning. Och bra förutsättningar för att åka hemåt i längdspåret. Föret var snabbt, både utför och uppför.
Tummarna upp för vädret idag!Det är ungefär 3-4km vi måste åka genom skog och på en myr för att komma från Ullådalen hem till Tegefjäll. Den första biten är jobbigast, då går det mest uppför. Sedan lutar det äntligen åt rätt håll och man får vila staktrötta armar. Sista biten går det brant utför och om man står stadigt på fötterna kan man passa på att pusta ut lite.
Vida vidder och ett spår som aldrig tycks ta slut, Innan vi åkte hem hade vi åkt några timmar i Årebackarna. På rätt håll denna gång: utför. Framåt lunchtid fick vi bråttom hem, när Grabben upptäckte att Tour de Ski-sändningarna började bara 25 minuter senare. Och om man ska hem är den där längdåkningen med slalomutrustning faktiskt det snabbaste sättet.>
